… sina läxor…

Än.

 

Jag hoppas att det håller i sig.

För jag vet hur aptråkiga dessa kan bli en vacker dag.

När man är äldre. När man inte har tid. När man bara inte orkar.

 

Som alltid med lilla H lär vi i varje situation.

Tror jag åtminstone. Hoppas jag i alla fall.

Det är min tanke och jag tror att det numer sker med automatik.

 

Att skriva långa och krångliga ord och meningar för hand tryter på tålamodet.

Det kan vara svårt och till och med tröttsamt för de små fingrarna.

Kommer det däremot till att hjälpa till. Att fixa. Att ordna.

Då finns inga gränser.

 

Som att skriva handla-lista.

Det går som en dans och listan kan bli hur lång som helst.

Eller så blir den kort och Hedvig bestämmer sig för att vi minsann inte behöver handla mer.

Då gör jag en egen lista till mig, och med varsin i händerna går även handlingen som en dans.

 

 

 

♥