Sensommar…
 
… eller tidig höst…
Det vet jag inte.
 
Men jag vet att vädret är alldeles galet vackert och varmt och härligt. Det känns som sommar fast månadens namn vittnar om höst.
 
Efter åtta veckors boende i båt i somras tog det mig fem veckor på land innan jag längtade ut igen. Båt, bröllopsdag, Käringön, strålande sol och goda vänner – en tämligen oslagbar kombo.
 
En oftast glad liten H, som har lekt, åkt gummibåt, sett massor av sälar, spelat fotboll och varit på restaurang med fina kompis Viktor.
Viktor som är två år äldre än Hedvig och som blivit så stor och kan så mycket. Framförallt visar han en stor förståelse för lilla frökens humörssvängningar och gör mestadels vad han kan för att ordna det bra för henne. Viktor, på väg att bli en liten man med gentlemannamässiga skills.
 
Även Hedvig har vuxit och blivit stor. På alla möjliga vis. Ibland är det bara så svårt att se det hos sina egna barn. I vardagen i alla fall. Plötsligt slår det en. Plötsligt ser man.
Oftast i en situation där man kan betrakta sitt barn lite på avstånd.
Samspel, tankar, slutsatser.
 
Älskade små och stora kloka barn…
 
❤️♥
 
 
Vi måste vara rädd om barnen, alla barn…