sep 2 2014
Om jag är orolig…
 
 
 
… men inte för fotbollsträningarna…
Trots att bollen ibland träffar hårt, hårt, i de vackra små ansiktena.
 
Då är jag kanske fel ute ändå?
Det finns ju annat att oroa sig för menar jag.
Hälsa, barnens välmående, alla nära och kära, studier, arbetsmarknad och så det där med barnens framtid…
 
Framtiden.
Den viktiga framtiden.
Framtiden där jag så innerligt gärna vill att mina barn ska få må bra, få möjligheter att resa, studera och få lov att arbeta med det de helst vill. Framtiden där jag önskar att de alltid ska vara omgivna av nära och kära. Framtiden som jag vill ska innehålla så mycket kärlek för dem.
Kärlek, trygghet och lycka…
 
Särskilt orolig känner jag mig för lilla H.
Lilla vackra Hedvig som än mer än mina andra barn kom vara i behov av goda, snälla, hjälpsamma och kärleksfulla människor. Hedvig som inte kanske inte kommer att kunna strida för sina egna rättigheter när någon trampar på henne. För det gör folk. Trampar på de lite svagare, på de som minst behöver det.
 
Hur ska det bli?
Hur ska det gå?
Ofta ligger jag sömnlös på nätterna och oroar mig.
 Ofta är jag mer handlingskraftiig och fylld med jävlar anamma på dagarna.
 
Men så händer något.
Något som får mig att inse att folk inte alls alltid är snälla.
Det kan vara något Hedvig, eller någon av oss andra med för den delen, får utstå eller höra.
Det kan också vara något jag hör, ser eller läser som hänt någon annan.
 
Som idag…
 
 
❤️
 
Måtte vi vara många som alltid finns för lilla H…
LitenH 0 Kommentarer