Vissa saker…
… är svårare än andra…
Att ta som komplimang.
Som när lilla H säger:
– Mamma, du ser ut som hunk!
För ett ögonblick vacklar jag i min förståelse av ordet hunk.
Jag frågar om hon möjligtvis menar att jag ser ut som en hund. Men nej.
Hedvig vidhåller att jag ser ut som en hunk.
Jag frågar hur en sådan ser ut och hon rycker på axlarna och säger att det vet hon inte riktigt.
Eftersom jag känner mig smått stressad över om jag verklien ser ut som hunk eller om jag helt enkelt gått omkring och trott fel angående betydelsen så slår jag upp ordet.
Jag hade inte missuppfattat betydelsen.
Som sagt, det är svårt att ta det som en komplimang…
♥
Jag känner mig varken manligt attraktiv eller känner att jag kan identifiera mig med David Beckham…
Hej!
Jag har läst din blogg ett litet tag nu och måste bara säga att du är fantastisk! Din inlägg roar, värmer och lockar till eftertanke. Det är en av dagens höjdpunkter att få slå sig ner framför datorn och läsa. Jag hoppas och önskar att vi ska få en värld som uppskattar och värderar det som sticker ut från normen. För vad är egentligen normen? Är man inte antingen för smal, för tjock, för lång, för kort, för tjejig, för manlig m.m. m.m. Listan kan göras lång. Tänk vad underbart det skulle vara om vi kunde uppskatta alla för vilka dom är och inte jämföra alla med en ouppnåelig tanke om hur man ska vara/se ut. I min värld är i alla fall alla lika välkomna! Så länge man är snäll!
Jag tycker du ska ta Hs komplimang som att du är attraktiv. 🙂
Men åh, bad fint du skriver och vad glad jag blir av dina ord! Verkligen!
Nu kommer jag alltid att tänka på dig när jag skriver ❤️
Ja, tänk vad härligt om vi alla bara dög precis som vi är! I min värld är också alla välkomna!
Kram
Kanske hon menar en Hulk? Fast jag vet inte om det är så mycket bättre 😉 Jag har uppskattat dina inlägg om fosterdiagnostiken. Kram, Stina