Hon driver en av Sveriges…
… största bloggar…
Isabella Löwengrip.
Det står så på hennes blogg.
Jag kan inte någonting om henne, och jag är definitivt inte i hennes målgrupp.
Men så mycket vet jag, att det förmodligen är sant det som står.
Att hon driver en av Sveriges största bloggar.
Med det följer att förmodligen är en mycket stor förebild för, framför allt, unga tjejer.
Det är ju fantastiskt på många sätt och vis. Alla behöver vi förebilder, och kanske speciellt i unga år.
Bra förebilder behöver vi. Eftersom jag inte kan någonting om Isabella Löwengrip kan jag inte avgöra om hon är en bra förebild eller inte. Men jag får liksom för mig att hon är det.
Så skriver hon om KUB-test.
Någon frågar och Isabella svarar.
Hon svarar eftersom hon själv har gjort ett KUB-test då hon är gravid.
Isabella Löwengrip är 24 år. Snart 24 år.
Nu är det inte så att hon skriver något helt galet om detta.
Jag vill inte hacka på henne alls.
Men det som sker i samhället skrämmer mig.
Det som utvecklingen av fosterdiagnostik leder till, det skrämmer mig något alldeles oerhört. Nämligen det faktum att just Downs syndrom om och om igen pekas ut som det värsta som kan hända, som den diagnosen vi alla bör leta efter och frukta. Isabella Löwengrips text om KUB-test blir för mig ett slags kvitto på att den ökade jakten – hetsjakten – efter Downs syndrom verkar få den effekt som många tycks vilja uppnå.
Downs syndrom är inte önskvärt…
Isabella Löwengrip skriver inte att hon hade valt bort sitt barn om det visat sig att det bar på en extra kromosom. Hon skriver om förberedelser, om att man inte kan garanteras ett barn utan avvikelser, om att det låter hårt när hon skriver om det…
Hon skriver också:
”…för mig är det viktigt att ta reda på så mycket som möjligt innan. Oavsett om det är kön eller down syndrom.”
Och det är vid dessa ord polletten trillar ner.
Debatten träffar många unga blivande mödrar precis som det verkar vara tänkt.
Utöver kön, diskuteras Downs syndrom.
Downs syndrom och i princip nästan bara Downs syndrom.
Hennes ord fungerar som ett kvitto…
Utan att egentligen ha skrivit något helt uppåt väggarna, och förmodligen helt utan att tänka på det, har Isabella Löwengrip för många, många unga tjejer deklarerat att kön och Downs syndrom är vad man som blivande mamma kan behöva förbereda sig på…
♥
… och därmed använda fosterdiagnostiken till…
Hej!
Jag undrar om man har funderar på vad är värst, att göra fosterdiagnostik eller abortera?
Jag själv har varit där som funderade så mycket på fosterdiagnostik och en fin dag frågade min man mig…. hjärtat, skulle du våga abortera bebisen i din magen? Jag tittade på min älskade makes blåa ögon och svarade, NEJ, och den dagen slutade vi tänka på fosterdiagnostik. Vi fick en underbar pojke med den lilla extra och varje dag är för oss en ny, lärorik och underbar dag med den sanna kärlek som bara lille ängel kan ge oss
Min bästa vän hade ett perfekt liv med perfekta barn, en dag ramlade sin lilla dotter och fick hjärnskada. Så för oss gäller så här, att njuta en dag i taget med familjen. Vi är unika och olika eller hur? alla behövs tycker vi.
Hälsningar från en tacksam Downs familj
Tänkvärda ord ifrån dig! Så är det tror jag, man måste veta och vara klar över vad man ska göra av svaret man får. Glad att ni tänkte en gång till <3
Wohooo äcklig mask haha) Tack för du var med och tävlade hos mig, vinnare dras snart
Ny post…härlig inredning från Trendrum
jag önskar en härlig helg 🙂
LOVE Maria at inredningsvis – inredning it’s, Swedish for decor 🙂
❤️
Hej! Jag är gravid med mitt första barn, i vecka 14.
Jag följer liksom denna blogg många andra och alla verkar ha väldigt olika uppfattningar om vad som är rätt och fel iom. en graviditet. Inte bara när det gäller fosterdiagnostik.
Jag skulle aldrig låta en åsikt och ett blogginlägg påverka mig i mina beslut kring min graviditet. Däremot lyssnar jag gärna på alla olika åsikter för vi är alla så olika och leder väldigt olika liv.
Likt Isabella är jag 24 år gammal, vilket av många uppfattas som väldigt ungt. Men till skillnad från isabella har jag valt att inte söka efter fel men istället upplysa mig och söka efter information från olika källor. Jag vet att oavsett resultat på ett test som kubb måste man vara beredd att ta ställning. och det vill jag inte behöva göra. Jag vet inte vad som väntar och förhoppningsvis går det bra. Men oavsett så är jag beredd för man kan inte förbereda sig på allt i livet. Livet är skört och är det inte ett kromosomfel så kan det vara en mssbildning eller en förlossningsskada – mycket kan gå fel.
Jag tycker inte det är mitt ansvar att leka gud och ta mig rätten att göra sådana beslut. Jag förbereder mig på alla sätt jag kan för det man inte kan styra över… och jag hoppas innerligt att jag kan bli en bra förälder! oavsett barn.
/Isabel
Jag läste också kommentarerna och turligt nog fanns det många som skrev bra och fina saker. <3 står fortfarande fast vid att Isabella borde tänka över sina inlägg en extra gång pga sin roll som förebild för många…
Håller helt med dig <3
http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/10/07/att-sortera-liv/
Annat är det med denna underbara bloggerskan.. Bra skrivet av Clara tycker jag.. Älskar förresten att läsa om lilla h. Tack för en härlig blogg. Kram l
Jag har sett texten och det är verkligen så bra skrivet!Härligt att du tycker om att läsa om lilla H och tack för fina ord om bloggen.
Kram
Isabella är ingen bra förebild för unga flickor. Hon har en väldigt konstig världsbild och nu när jag ser att hon har skrivit så där blir jag jätte ledsen. Om det är någon som är en bra förebild så är det du!
Kram från Västerås <3
Tack fina lilla Tove <3Jag kan som sagt ingenting om Isabella och jag tror inte att jag kommer lära mig heller 😉 Är nog fel generation 🙂
KRAM
Jag läste inlägget och kommentarerna. Jag blev så lycklig för de fanns så fina kommentarer! Att vissa aldrig skulle välja bort ett barn pga ds, att de är lika mycket värda osv. Det värmde att se att de faktiskt fortfarande finns vettiga människor.:)
Sen tyckte jag inte hennes svar var dåligt, hon skrev i första hand att de skulle kunna förbereda sig. Men jag håller definitivt med dig i dina ord.
Vi gjorde inget kub med wilma och jag har ofta tänkt vad vi hade fått för siffror om vi hade gjort. Kub är ingen garanti, vi kanske också hade fått 1:20000 men just Wilma var meningen att komma till oss ♡
Jag håller med dig Johanna, det var mycket fint och positivt i kommentarerna. Jag vänder mig verkligen inte emot hennes inlägg, jag tycker inte heller att hon skrivit något tokigt. Men det är ledsamt hur det har blivit med Downs syndrom, att människor blivit så rädda för att ”drabbas” etc. Tänker att för många blir det sättet att tänka som en norm…