okt 5 2014
En dag får vi nog…
 

 
… stå till svars…
Rätt åt oss i så fall.
 
Hur högt jag och många med mig än skriker, verkar tiden för förändring oändligt långt borta.
Det handlar om framtiden, och jag sneglar på historien och blir inte ett dugg lugnare.
Den framtida historiens dom blir nog inte nådig.
 
Är vi så in i bomben upptagna med att nå någon slags perfekt tillvaro, att vi helt glömmer av livet självt?
Livet som är här och nu. Jo, jag tror att det är så.
För vissa av oss i alla fall.
Läs gärna Tomas Jarvids inlägg Om downsbarnen må ni berätta.
Nej, det är inte ”kristen jävla progaganda” om någon undrar.
Det är en tänkvärd text skriven av en kristen man, och definitivt inte propaganda.
 
Jag har tre barn som är de mest perfekta varelserna jag vet. 
Alla tre unika, speciella, särkskilda och älskvärda var och en på sitt sätt.
För att de är just precis så som de är. Som man är ska man vara.
 
Jag skäms.
Jag skäms över att det finns människor som inte tolererar varandra som vi är.
Någonstans har vi kanske misslyckats ändå här i världen?
När vi inte ser och uppskattar varandra just för att vi alla är olika. Då skäms jag.
 
Jag skäms också över mig själv.
Över att min röst i panik över en avskyvärd människosyn inte hörs mer, inte tycks göra mer skillnad.
 
Aldrig att jag slutar skrika…
 
♥
LitenH 0 Kommentarer