Det vållade en del tyck och tänk..
 
… mitt inlägg om det moraliska dilemmat…
Nästan uteslutande positivt tyck och tänk.
 
Det skänker lite hopp.
Hopp om att vi är många som inte alls står bakom en bortsortering av människor med Downs syndrom.
Att vi är många som står bakom att så som fosterdiagnostiken idag används, kanske ändå inte var tanken. Fosterdiagnostik är tänkt att användas för att förebygga och minska lidandet om missbildningen eller sjukdomen inte är förenlig med liv. Inte på en enda punkt passar Downs syndrom in. För det första är Downs syndrom inte vare sig en sjukdom eller missbildning. Downs syndrom kommer sig av en kromosomavvikelse där människan ifråga har tre kromosomer i det 21:a kromosomparet, istället för för två. För det andra lider man inte av att ha Downs syndrom (förutom möjligtvis av samhällets inställning) och, vad viktigast är, Downs syndrom är i allra högsta grad förenligt med liv. Ett gott och fullvärdigt sådant. Det tänker jag inte låta någon levande själ ta ifrån någon människa med Downs syndrom.
 
En av de saker som skedde efter mitt inlägg var att tidningen Nära Barn hörde av sig.
De frågade om jag ville gästblogga och då med just nämnda inlägg.
 
Jag tackade ja.
Det gjorde jag för att möjligheten att nå ut till fler ökar.
Ju fler som läser, ju fler kanske funderar. Och även om du kanske inte håller med om vindarna som blåser så kanske du heller inte gör något aktivt för att motverka vad som håller på att ske. En tanke, en fundering, kan göra att ytterligare några väljer att göra sin röst hörd.
 
Jag hoppas på det…