Annorlunda, visst…
… men också så lika…
Och sedan när blev det bara dåligt?
Orden är inte mina.
Men de satte ord på många av mina tankar.
Orden är Hannas.
Jag känner inte Hanna.
Men Hanna lämnade en kommentar här på bloggen idag.
En kommentar som med så enkla ord beskriver hur det har blivit idag, i samhället.
Hanna beskriver att just nu blåser vindarna kring Downs syndrom och det görs så otroligt stort, annorlunda och avvikande. Downs syndrom framställs kort och gott bara som annorlunda.
Hannas kommentar börjar så här:
Hej!
Jag läste ditt inlägg häromdagen och tyckte då det var fint och tänkvärt!
Sedan läste jag det här och tänkte då tillbaka på de ord du också skrivit.
Jag läste ditt inlägg häromdagen och tyckte då det var fint och tänkvärt!
Sedan läste jag det här och tänkte då tillbaka på de ord du också skrivit.
Hanna skriver också att visst är människor med Downs syndrom annorlunda, men de är lika också. Jag undrar om Hanna inser hur sann den meningen är. Jag snor den av henne, rakt av. Men jag har frågat. Så undrar hon också sedan när annorlunda blev ”bara dåligt”?
”Det verkar försvinna i den här diskussionen; alla likheter och allt det fantastiska…”
Det är precis så det är.
Allt det positiva olikheter för med sig, det glöms bort.
Och det är det jag mer än något annat vill lyfta fram och få människor att tänka kring.
Hetsjakten, som jag fortsatt väljer att kalla det, på foster och människor med Downs syndrom är inte abortfråga. Inte för mig och jag tror inte heller att det är det för någon annan förälder eller närstående till en person med Downs syndrom. Det här handlar om något större. Det handlar om människosyn och om vad för slags samhälle vi vill leva i…
♥
Annorlunda, men också lika…
Vad fint det blev!