Om att designa…
 … sitt barn…
Det handlade debatten om.
 
Om en påhittad debatt. Men ändå.
En debatt som blottade tankar jag helst inte vill tro finns.
En debatt som skapade ledsenhet och sårade en vacker storebrorssjäl.
 
Kommer vi i framtiden att kunna designa våra blivande barn?
Vill vi ens det?
Kryssa i och bocka av egenskaper som blivande föräldrar kan tänkas tycka vara passande.
Vart kommer det leda?
Frågor som debatterades idag.
 
Kanske kan ni ana åt vilket håll debatten gick?
Mm, helt riktigt.
Den gick åt en eventuell strävan efter ett elitisktiskt samhälle.
Ett samhälle där inte alla har rätt att vara.
Kanske kan ni också ana vilken grupp som lyftes fram som icke önskvärda?
Vilken grupp människor som fick representera dem som inte passar in.
Människor med Downs syndrom.
Någon lyfte fram. Inte alla.
 
Det räcker med att en enda människa uttrycker en önskan om ett elitistiskt samhälle.
Ett samhälle där människor med Downs syndrom inte är önskvärda.
Kan man då designa sitt blivande barn till att födas utan Downs syndrom så hjälper man i själva verket dem.
Dessutom kostar de ju samhället pengar.
Sade någon.
 
Som sagt, det räcker att en enda människa på fullt allvar, i en påhittad debatt på en gymnasieskola, uttrycker dessa åsikter för att en vacker storebrorssjäl ska gå i tusen bitar. 
 
Storebror som sitter med sina anteckningar framför sig, sina stolpar till en helt annan debatt.
Han har vänt på pappret i väntan på sin tur.
Där, på pappret, ser han hur hans lillasyster har klottrat sitt namn.
Det gjorde hon igår kväll, när hon ville hjälpa sin storebror med förberedelserna inför debatten.
Då brister det lite för storebror.
Han kommer där och då till insikt om att det faktiskt finns människor som anser att hans älskade lillasyster inte borde få finnas.
Att ”man” skulle gjort henne en tjänst genom att aldrig låta hennes extra kromosom bli till.
Hon som älskar livet.
Ludvig som älskar henne.
 
Tack gode Gud för en lärare som för den ivriga debattören påtalade att det inte är människor med diverse funktionsuppsättnigar (jo, så kallar jag det) som är dumma, utan människor som inte ser det fina i att vara olika. Denna fantastiska lärare fångade upp storebror i en situation som denna.
Hon såg vad debatten gjorde med hans själ och hjärta, bad honom stanna en stund, frågade hur han mådde och kramade om en trasig liten 17-åring som älskar sin lillasyster…

 

Ju fler kromosomer, ju snällare värld…