… med lite av varje som ingrediens…

Livet, helt enkelt.

 

Fotboll i stora staden. Sammandrag.

Fyra taggade lag som under några timmar spelade på blodigt allvar.

Med tonvis av glädje. Lika mycket glädje för motståndarlagen när matchen gick deras väg.

Det tycker jag är imponerande! Att man kan jubla lika mycket när laget man möter gör något bra.

 

Så bästa före detta grannarna på det!

Som ville åka med och heja på. Som tyckte att glädjen var något otroligt fantastiskt.

Extra kul att få vara medaljmallig när man har egen hejarklack med sig!

Att sedan få åka med bästa hejarklacken hem och leka några timmar när mamman ville se storasysters handbollsmatch – det slår alla medaljer i världen.

 

Mamman möter storebror, som också är lillebror, och ser matchen.

En match där vi var många som förfärades över de fula och stundom mycket elaka ord som smattrade ur munnarna på motståndarlagets tränare och föräldrar. Jag har sett många matcher men aldrig varit med om maken. Tänk om man bara kunde låta domaren döma, tränaren coacha och publiken heja på.

Så mycket trevligare det hade varit då.

Storvinst åt dotterns lag och jag kom på mig själv med att tänka att det var lite extra bra med tanke på den dåliga stämning som ”de andra” skapade på läktaren.

 

Efter en natt som blev märklig med orolig liten H med feber och ont i magen, där vi 05:20 mötte Ebba i badrummet – hon kom hem från fest medan jag vandrade som ett lik och undrade om inte denna besvärliga natt snart kunde vara slut – sitter jag nu i soffan bredvid sjuk liten Hedvig.

Feber och illamående, men alltid så tapper.

Hon som är sjuk klappar mig på kinden och säger att jag är gullig.

Fast hon är sjuk och faktiskt mår ganska dåligt.

 

 

❤️