Bland alla flyttkartonger…
 
… hittar Ludde en urvuxen Minecrafttröja…
Han ger den till lilla H.
 
Lilla H som älskar Minecraft.
Hon spelar det ofta, ofta.
 
Ludde är drygt 17 år och lång.
Lilla H är drygt tio år och kort.
Ludde är ungefär 60 centimeter längre än Hedvig.
 
När han växte ur sin tröja var han säkert 40 centimeter längre än vad Hedvig är nu.
Mer än en hel linjal längre liksom.
Det syns när den Minecrafttokiga flickan drar på sig tröjan.
 
Den är verkligen galet stor på henne. Det bekymrar henne inte alls.
Hedvig tycker den är supercool och lade säkert tjugo minuter på att övertala mig till att faktiskt få ha den knälånga t-shirten på sig till skolan idag. Jag behöver inte ens nämna vem som vann…
 
Så cool hon kände sig då hon gjorde sig i ordning imorse. Lika cool har hon känt sig resten av dagen.
Ikväll har hon försökt övertala mig igen. Denna gången försökte hon få mig att lova att hon får ha den på även imorgon. Där gick min gräns. Man kan inte ha en t-shirt på sig i två dagar. Särskilt inte som det hamnat både lingonsylt, köttfärssås, ketchup och chokladbollssmet på den. Det tycker Hedvig visst att man kan. Det tycker inte jag. Så vi diskuterade en lång stund. Rättare sagt förde jag fram argument som Hedvig ratade, allt medan hon fräste all möjligt konstigt till mig.
 
Så kom jag på att hon ju faktiskt har ytterligare en Minecrafttröja!
Vilken triumf jag plötsligt hade på handen tänkte jag och utbrast detta.
lite glädjestrålande sade jag det, och tänkte att nu, nu är hela diskussionen över.
 
Icke.
Åh, hon blev än mer tvärarg.
Herre Gud och himmel och plättar, det var ju fel Minecrafttröja!
 
Att jag aldrig lär mig.
Det går ju inte att komma med en annan idé, oavsett hur briljant den är.
Inte just där och inte just då. När hon är som argast.
Jag vet ju det. Egentligen. Så glömmer jag.
Förmodligen i min strävan efter att lösa diskussionen. Men ändå.
Så klantigt och klumpigt och korkat av mig.
Så stod vi där. Hedvig ännu argare och jag, ännu mer frustrerad. 
Till slut sade jag att det nu fick det vara slutdiskuterat.
Man tar inte på sig en smutsig tröja dag två. Punkt slut.
 
Så gick det en liten, liten stund.
Nerför trappen skuttar en mycket glad liten H.
En liten H som ville ha lite hemgjort äpplemos till kvällsmat.
Vi pratade om ditten och datten. Hedvig berättade att de pratat om el i skolan. Hon undrade om jag visste att elen gör så att datorn funkar, och när jag sade att jag känner till det tyckte hon att jag var världens duktigaste mamma. Så säger hon, med munnen full av äpplemos:
 
– Mamma! Ja´ vet en bra idé!
Ja´ har en annan Minecrafttröja, en blå, som ja´ hade i somras du vet.
Ja´ tänker ja´ tar den imorron! De´ blir coolt! Heller hur de´ blir coolt?!
Jag undrar vad vi ens diskuterat tidigare…
 
 
 
Men coolt blir det…