… vi har det …

Säger Hedvig.

Hon svär fast hon inte får.

Jag blundar lite för det. 

Igår, idag, ikväll och kanske imorgon blundar jag för svordomarna.

Bara för att jag är så trött.

Trött och lycklig.

För nu är jag hemma igen.

Jag älskar att vara just hemma.

Ludvig sade igår, efter ett par timmar i nya huset, att det känns som om vi är på semester, som om vi bara hälsar på.

Jag förstod det så väl. Då.

Men ju fler timmar jag spenderar i huset, och ju fler pinaler jag packar upp, desto mer hemma känner jag mig.

Idag har vi legat i och främst med fokus på Hedvigs rum. Vi börjar ana det Messirum som är önskat och efterlängtat. Imorgon ska vi (läs *pappan*) skruva och spika lite så är det snudd på klart. X antal hyllplan behöver kompletteras och lite så, men annars. Annars är vi på G…

❤️