Vilken dag…
… hon haft, lilla H…
Jag känner mig nästan lite avis.
Tänk dig, att få packa ryggan full med alla godsaker i världen och precis allt man önskat sig, och sedan susa iväg i taxi. Iklädd de ännu hyfsat nya ”Torslanda-kläderna”. Och vara så där galet förväntansfull som är så härligt. Att inte, som mor sin vara nervös och få prestationsångest vid diverse lopp, utan bara vara förväntansfull och fast övertygad om att man kommer vinna. Ta hem hela rubbet liksom. Det är jag lite avis på…
Tänk dig sedan att taxin tar dig till tåget, som tar dig till stan. Där åker du spårvagn för första gången i ditt liv – bara det är succé! Sedan käkar du lite av din härliga matsäck. Se’n är det dags!
Tänk dig sedan att du springer varvet – 2,2 km – och du gör det med bravur! Nu helt övertygad om att du kommer vinna.
Du går i mål och du inser att du vunnit ”hela skiten”! Så galet lycklig du skulle vara!!!
Så tar du tåget hem, med klasspolarna. Hoppar av en station tidigare än de andra, möts av en väntande, längtande mamma och ingen vet vem strålar mest: hon som, i eget tycke, vunnit hela himla varvet, eller mamman som är så stolt att hon nästan spricker!
Det är grejer det..
❤️
Ungefär så har lilla H:s dag varit