… se´n och senare…

Det är vad jag hörde lilla H mumla mest hela dagen i helgen som var.

 

Egentligen låter det mer som:

 

– Se´n å senale, se´n å senale…

 

Först sätter jag nästan i halsen och som nästan alltid tror jag att jag har gjort något fel.

Himmel och plättar, går hon omkring och säger så för att hennes mycket trötta och numer lite disträ mamma ofta säger så? Att vi gör det se´n, menar jag. Men så försöker jag hejda mig, rannsaka mig själv och kommer fram till att jag nog inte så ofta säger så ändå. Inte till lilla H i alla fall. Jag har lätt för att skjuta upp saker – just ask my husband – men med lilla H funkar inte det där med att skjuta upp. Med henne funkar här och nu allra bäst.

 

Så istället frågade jag varför hon gick omkring och sade ”Se´n och senare”.