Ibland händer det något otippat…
 
… som gör mig så där väldigt glad och rörd…
 
Som ett kuvert som väntade på mig då jag tillbringat sex nätter och sju dagar i Berlin.
Ett handskrivet kuvert av den lite mer stela sorten. Den sortens kuvert som vittnar om att innehållet måste handskas varsamt med. Det kändes lite spännande liksom. Spännande så att jag valde att öppna all annan post först och sparade det speciella kuvertet till sist.
 
För några veckor sedan skrev jag en artikel för lokaltidningen där vi bor.
En artikel om en konstnär, Ewa Wandenor, som för första gången skulle ställa ut på konstnäsvandringen under påskhelgen. Jag var hemma hos Ewa, bjöds på kaffe och nötkakor, visning av alla vackra konstverk i både akryl och akvarell samt rundvandring i hennes absolut helt fantastiska trädgård. Sällan har jag upplevt en trädgård med så mycket omsorg och kärlek nedlagd. När jag gick därifrån fick jag en kruka Marockansk mynta i mina händer. Bäst av allt var ändå människan jag mötte, samtalet vi förde.
 
Det vackert handskrivna kuvertet var från Ewa Wandenor.
Kuvertet innehöll en present som tack för en trevlig artikel. Akvarellen jag tyckte allra mest om.
Akvarellen jag ska rama in, hänga upp på min vägg och för alltid med värme tänka på Ewa då jag ser på den.
 
 
 
Jag känner mig rörd över hennes omtanke…