Ganska orolig…
… känner jag mig…
Över det där blodtrycket som skenat iväg en del.
Ibland är det bra ändå att man nojjar ur och går på magkänslan.
När magkänslan säger att något inte är som det borde.
När magkänslan flaggar för att man kanske skulle kolla blodtrycket.
För att signalerna känns igen…
När man nojjar över en sådan sak är det bara att ringa doktorn.
Ingen annan råd finns och har man väl börjat fundera så lämnar de oroliga tankarna en inte ifred.
Så jag ringde doktorn, som bad oss kolla blodtrycket.
Blodtrycket var högt tyckte sköterskan och jag ringde hjärtmottagningen.
De brukar inte tycka det är så högt när jag tycker det. De har helt andra preferensramar tänker jag.
Den här gången tyckte de att trycket låg alldeles för högt. Oron blev värre känner jag.
Imorgon ska Hedvig på ekg och ultraljud.
Men, som kloka människor runt mig säger, de kollar för att hjälpa Hedvig, för att finna en lösning.
Det är sant. Jag vet det med huvudet. Men hjärtat och hjärnan synkar inte i dessa fall. Hjärtat, det oroliga mammahjärtat, tar helt överhand och jag målar upp scenarion jag inte ens kan tänka färdigt. Galet!
Galet eftersom en kontroll är önskvärd.
Galet eftersom hjälp finns att få.
Men ändå. Den där oron som gnager…
Så låter jag hjärnan ta överhand en stund.
Hjärnan som ser och registrerar Hedvigs otroliga energi och livskraft.
Som ser hur Hedvig strålar då hon springer från accessjollen på kvällens seglarskola, strålar med hela sitt lilla brunbrända ansikte – vilken energi.
Som också ser, hör och njuter av att Hedvig sväljer sin lite-lättare-att-somna-medicin lätt som en plätt och sedan sträcker upp, först en liten hand sedan en hand till och tjoar:
– Givv me fajv, mejk me ten, sssccchhhänn på den!
♥
För en sekund känns det som om hjärnan och hjärtat synkar; klart det går bra imorgon…
Kramar till dig och Hedvig 💜 klart det kommer gå bra. Men oj vad jag känner igen mig i ditt mamma hjärta 💜
Det är klart att hjärna och hjärta inte synkas ibland när våra barn blir sjuka eller något annat händer. Jag tror att de rar hand om goe Hedvig på bästa sätt!
Kram Jessica! Du vet att jag också har det största av förtroende för just den hjärtmottagningen och den läkaren. <3
Jessica, år 2000 åkte jag in för akut hjärtförstoring här på Sahlgrenska i Göteborg. Jag hade haft jättehög puls och jättehögt blodtryck men ingen på VC hade brytt sig om att kolla EKG. Först trodde de att jag måste få ett nytt hjärta men efter sex dagar på transplantationsavd (för säkerhets skull) och en bombning med vätskedrivande medicin fick jag åka hem efter sex dagar. Jag var jättenära att lämna in men blev bättre och bättre och gjorde mig av med all vätska jag samlat på mig. Efter ett år hade nästan hela hjärtförstoringen gått tillbaka och idag är mitt hjärta i stort sett normalt. De är jätteduktiga här i Göteborg och de har mitt fulla förtroende, särskilt nu när de också gett mig en ny njure. Det fixar sig med Hedvig och framför allt tar de tag i det i tid om det skulle visa sig vara något riktigt allvarligt. Håller tummarna! Kram!
Tack snälla för att du delar med dig så frikostigt av dig och ditt liv Bella!Kram
En kram till mammahjärtat och massa tummar för lilla <3
Kram