Alla älskar väl Bamse…
 
… tänker jag…
 
I alla fall har jag alltid älskat tidningarna och filmerna med den extremt snälla och rättvisa lilla björnen.
Men aldrig någonsin har jag älskat Bamse så som jag gör nu.
 
Här i huset har läsandet verkligen exploderat och att få lyssna till högläsning av just Bamse är numer en förmån jag har så gott som varje dag. Kanske borde jag förmånsbeskattas för det?
 
Och det går bra!
Lilla H förstår dessutom fullt ut vad hon själv läser. Tidigare har det varit lite si och så med det. Hon har läst men koncentrerat sig så till den milda grad på ljudandet och varje ord för sig, att hon inte riktigt alltid haft koll på sammanhanget.
 
Men nu så!
Hedvig läser Bamse medan jag ligger platt ner på golvet eller i soffan och bara blundar, lyssnar och njuter. Läser hon pratbubblorna i fel ordning, ja men då hör hon plötsligt det och rättar sig själv.
 
– Nej, ja´ menal fel! Ja´ göl om igen…
 
Så läser hon om igen och får det rätt!
Detta, mina vänner, är en milstolpe vi passerat.
 
Ibland tänker jag att det är med lilla H som med ketchupen: förts kommer ingenting, sedan ingenting, sedan kommer allt på en gång! Trägen vinner och på något vis får vi ett kvitto på att all tid vi, och inte minst Hedvig själv, lägger ner på att lära sig saker och ting fungerar.
 
 
Var sak har sin tid och Hedvigs tid har aldrig bråttom – men på något vis hinner hon alltid ändå, i sinom tid…