… kan en halvtimmes resa bli en succé …

 

Om man dessutom hamnar bredvid en ”nästan-bebis” på 2 1/2 vid namn Cornelius – då är lyckan gjord.

Mamman sladdade in vid fritids på två hjul, snodde med sig sitt barn i ett huj och körde sedan som en biltjuv till tåget. Har man lovat tåg så har man lovat tåg – då duger det inte med buss.

 

Att sedan behöva vänta en stund i G-P:s foajé för att mamman har ett ärende dit är inte fullt så kul.

När man ledsnar kan man slänga sig raklång i deras skyltfönster och försöka sova en stund. Man kan det om man struntar i att människor som passerar ler eller till och med stannar till och knackar på fönstret. Hedvig kunde det.

 

 

 

 

Att sedan traska en bit och äntligen få hälsa på på pappans jobb, det kan vara så spännande att man inte vet vart man ska göra av sig. Tänk att äntligen få se vad pappa gör hela dagarna!

 

 

 

 

Tja, tänk om det är det han gör, pappan? Sitter och spelar dagarna i ända, fast han säger att han jobbar.

Det gjorde han inte. Han gjorde betydligt tristare saker på sin dator om man frågar Hedvig.

Den absoluta och totala succén kom sig av någon på pappans kontor fyllde åt idag och bjöd på smarrigt fika. Bland annat chokladbollar! Alltså…

 

När jubilaren skulle gå hem frågade hon Hedvig om hon kanske ville ta med de chokladbollar som fanns kvar hem?! Liksom…

 

Hedvig hoppade jämfota av glädje och tittade lite undrande på både mamman och pappan, som om hon inte trodde det var sant. Men det var det och fredagsmyset är fixat!

 

 

♥