Det där med att slänga ur sig en fråga…
 
… för att i samma stund inse att det kan bli svårt att infria en önskan…
 
Jag gör det jämt!
Frågar vad lilla H vill göra, vad hon vill äta, vad hon vill leka etc.
Precis som frågan lämnat mina läppar drar jag efter andan och ber en bön om att önskemålet inte ska
vara av den arten att jag inte kan infria den. Det kan också vara så att jag faktiskt inte har lust att infria en speciell önskan. Men då får jag vackert stå mitt kast tänker jag. Jag har ju ändå frågat.
 
Idag gjorde jag det igen. I bilen på väg hem från fritids.
 
 
– Vad vill du göra när vi kommer hem Hedvig?
*ångrar mig genast*
 
– Ähum… ja´ vet! Ja´ vill höla på julsångel! Och dansa och så!
 
– Nu?! I mars?
 
– Ja! I masssccchhh! De´ äl så himla kul me´ julsångel tyckel ja´!
 
 
Jag drog en lättnadens suck.
En knepig önskan i mars kanhända, men en helt okej önskan så här en tisdagseftermiddag ändå.
Efter dagens dans-kring-ingen-gran-alls i köket är jag benägen att hålla med: det är kul med julsånger!
Särskilt i mars tänker jag. I mars är man nämligen inte ett dugg trött på dem…
 
 
 
När nätterna blir långa
och kölden sätter in
Tar mamma mus och samlar
hela barnaskaran sin…