Den där lilltjejen vi har …
 
… hon vet vart skåpet ska stå hon…
 
Lilla H älskar att laga mat.
Olika länge tycker hon om det. Det går också olika bra olika dagar.
Men hon vill liksom alltid vara med, och det är väldigt noga att jag inte sätter igång med matlagning utan att först höra mig för hur vi har det idag. Vill hon, eller vill hon inte vara med och laga mat? Idag ville hon.
 
Förstrött sjönk jag ner i soffan bredvid Hedvig och bläddrade igenom posten.
Ungefär fjorton gånger frågade hon om viskulle laga mat nu. Lika många gånger svarade jag att vi skulle laga mat alldeles strax. Efter att jag hade svarat den fjortonde gången höjde hon sitt lilla pekfinger i luften och sade med mycket barsk röst:
 
– DU! Nu ska du lyssna på mej!
Näl du ska laga mat, då säjel du till mej! Då ska ja´ hjälpa till! Okej?!
 
– Ja visst…
 
– Fattal du?!
 
– Ja, jag förstår dig Hedvig…
 
– Bla jobbat mamma!
 
 
En liten stund senare var det dags för matlagning. Jo, jag hade sagt till Hedvig.
Vi skulle göra hamburgare idag så jag lade fram nötfärs och smör. Sedan kom jag plötlsigt på att jag glömt gå ut med soporna och bad Hedvig vänta på mig medan jag slängde dem. Inga problem tyckte hon, och lovade att vänta.
 
När jag kom in igen hoppade Hedvig jämfota av glädje och höll nästan på att spricka av stolthet.
 
– Titta mamma! Ja´ hal tagit flam glejel till hambuljalna!
Ja´ tog flam lostad lök, sssccchhhokladsås, O´boy, O´boy igen – två O´boy – silap och något annat…
 
Något annat, det var ströbröd det.
Det gjorde nästan lite ont i hjärtat att förklara att man inte har O´boy eller chokladsås i hamburgarna. Inte heller rostad lök, och om jag får bestämma inte heller ströbröd. Idag hade jag ströbröd i, mest för att glädja lilla H…