Å’ hon trixar å’ trixar…

… å’ trixar denna lilla tjej…
Eller, ”triskar” som hon själv säger.
Det är ett svårt ord att säga, trixa.
Man kan ju faktiskt lika gärna säga triska.
Somliga skulle säga att hon är målmedveten, lila H. Jag tänker mer envis. Eller kanske både och.
Om man tänker sig att triska måste man vara på gatan. På gatan får man inte vara ensam. Enstaka stunder kan det hända att värsta triskaren går med på att triska på altanen. Inga långa stunder dock, och framförallt inte för ofta.
Gammal fotbollsmänniska som jag är kan jag förstå. Förstå känslan och lyckan. När man förstår varandra blir det oftast lite enklare. Så jag sitter där på altanen, eller måhända på gatstenen, och tittar, berömmer, åh-ar och oh-ar mest hela tiden.
För på gatan får man inte vara ensam…
❤️
Alltså, det är något visst med fotbollar…