Om att bara vara…

… på en nästan öde ö …
Det måste vara en av de bästa semestrarna.
Kanske inte alla semesterveckor. Kanske det skulle bli för långsamt. Kanske lugnet och stillheten måste blandas med högre tempo och andra upplevelser. För att liksom bibehålla känslan av lyx, känslan av att vi har det bäst här, där vi är just nu.
Inte ett moln på himlen och en snudd på folktom vik. 22 grader i vattnet, krabbor som inte riktigt vill nappa men som vi ser kilar mellan stenarna.
Den här känslan av lugn, av att det inte händer någonting, kan också ge upphov till uppfinningsrikedom. Som när lilla H ritar en karta där vi ser vår båt intill ett gigantiskt berg. Hennes ögon lyser då hon förklarar att det är dags att kliva av båten för att gå till Nordpolen, för att bestiga världens topp. Inget kan hejda henne. Definitivt inte någon luddig verklighetsförankring…
❤️
Så vi gick till Nordpolen och besteg världens topp…