Vi är så glada…
… att nyårsafton är över…
Nyårsafton här i huset är en pärs.
Hedvig är så galet rädd för raketer och vi kan liksom inte ens trösta henne.
Strax före tre igår eftermiddag bytte hon om till pyjamas. Hon tänkte att nyårsafton skulle vara över snabbare om hon fick gå och lägga sig redan då. Vi drog ner varenda gardin, persienn och markis vi har i huset. Allt för att Hedvig skulle slippa se raketerna. Hörselkåpor och hörlurar till iPaden låg bredvid henne i soffan.
Vi ringde 1177 för att höra om Hedvig kanske skulle kunna få en åksjuketablett för att känna sig lite trött och därmed lite lugn. Det slutade med att de rådde oss att ge lilla H melatonin. Något hon får för att lättare kunna komma till ro på kvällen då hon ska sova. Lite mallig anade jag att Hedvig kände sig då jag förklarade för henne att doktorn tyckte att hon skulle ta en sådan tablett för att kanske känna sig mindre orolig.
Det smällde mindre i våra trakter i år än vid förra nyårsafton.
Men vid tolvslaget brakade det loss, så klart. Vi hade ett par goda vänner hemma och dem samt tre tonårskillar samlade vi i vardagsrummet för att utbringa en skål. Det var helt hysteriskt! Hedvig grät förtvivlat och hon darrade som ett asplöv. Pappan och jag fick turas om att gå och önska de andra Gott Nytt År. Ludvig och Alexander gick ut på altanen för att se fyrverkerierna, vi andra stannade inne.
Jag tycker så förtvivlat synd om Hedvig en dag som nyårsafton!
Vi tröstar, lovar att det inte är farligt och vi bedyrar att vi finns hos henne. Ändå är hon så ofattbart rädd och hon kan liksom inte sätta ord på sin rädsla. Jag önskar att vi i Sverige firade in det nya året genom att sända upp tysta, vackra ljuslyktor som i Thailand. Det hade varit stämningsfullt och lite rogivande istället tänker jag.
♥
Det är skönt att det är så långt kvar til nästa nyårsafton…
Hoppas att hon återhämtat sig och att ni hade trevligt:)
Läste inlägget om i somras, åh vad ont de gör. Stackars lilla Hedvig 🙁 stackars de barnen med, som tycker att annorlunda är något dåligt, vad kommer de bli av dom sen?
På nyårsdagen hade vi det lugnt och fint OCH vi hade en strålande lycklig Hedvig som gärna skålade och önskade oss Gott Nytt År, så där en dag i efterhand, med uppdragna gardiner och inga raketer på utsidan 🙂
Jag håller med dig om kalaset. Det gjorde ont och det satt kvar ett tag i lilla Hedvig. Jag hoppas att hon aldrig kommer att behöva uppleva det igen.
Barnen… ja, barn kan vara väldigt elaka. Egentligen utan att de förstår tror jag…