Klockan sex i morse…

… slog hon upp sina vackra ögon, lilla H…

Fast hon inte alls behövde. Inte så tidigt behövde hon vakna.
Men det gjorde hon. Strålande lycklig för att det äntligen var tisdag så att hon kunde få gå till fritids. Skolan börjar först imorgon, så en hel lekdag med alla små polare väntade. Say no more…

Åh, hon var så trevlig och glad hela morgonen. Kvittrade mest hela tiden och det var Ja mamma och Visst mamma och Självklart mamma och Det fixar jag mamma, mest hela tiden. Vi hade så gott om tid att vi till och med hann läsa en helt ny Playmobiltidning vi fått i leksaksaffären igår. Det är kvalité. Att ha gott om tid.

Aningen blyg till en början då vi kom till fritids. Men bara i några minuter.
Jag susade till skolan, trött men ändå på något vis glad att vardagen är tillbaka.
Min första skoldag gick i ganska lugnt tempo. Som en mjukstart. Skönt. En stress har dock infunnit sig i den hemtenta jag har med deadline på fredag klockan 15.00. En ganska stor stress om jag ska vara ärlig, även om jag försöker rycka på axlarna och låtsas att det här minsann inte är något problem. Förnekelsefasen kanske? Eller stoppa huvudet-i-sanden-fasen? Jag vet inte. Jag vet dock att jag rycker upp mig imorgon bitti och tar tag i verkligheten. Jag vet också att jag levererar bäst under press.

Vid tretiden i eftermiddags hämtade jag en lyckligt lekande liten solstråle.
Alldeles strax efter tretiden i eftermiddags satte jag en solstråle i bilbarnstolen.
Ett ögonblick senare satte jag mig bakom ratten – och solstrålen var som bortblåst!

I baksätet satt ett ilsket litet monster som kallade mig än det ena, än det andra. Ett monster som räckte ut tungan och envist svarade tvärtom på alla frågor. Mest nekande svar kan tilläggas. Förutom då jag väntade mig ett nej. Då västes ett ilsket Jo fram ur den annars så pussvänliga lilla munnen. En längtan efter att ta henne i handen och trava tillbaka med henne till fritids infann sig hos mig. Så kan man ju inte göra. Så klart. Men tänk så smidigt det vore i vissa lägen. Det får man ju ändå erkänna…

Väl hemma försökte solstrålen mota bort monstret. Idoga försök. Jag såg det. Ibland tog monstret överhanden, men strax var solstrålen tillbaka. Så höll det på. Det är inte helt lätt att vara så där galet trött efter sin första dag på fritids efter ett långt och extremt vilsamt jullov. Vid Bolibompa med liten H liggandes i knät var det jag som hade svårt att hålla ögonen öppna. Det gick bra under Alfons Åberg. Honom gillar jag. Sedan gick det sådär. Ögonlocken föll igen mest hela tiden. 

När det så var dags för pyjamas var Hedvig så trött att tårarna rann. Hon ryckte hon på axlarna och sade med sprucken röst:

– Ja´ äl sååå tlöööööött…’

Så trött att tårarna rann då vi läste saga.

Så trött att tårarna rann då jag sjöng en sång.

Så trött att jag fick ligga kvar en stund medan hon somnade med sin lilla hand i min.

Lilla hjärtat.

                                          Så har vi Ludde som också var så trött ikväll, efter nattens lan.                                          Så trött att han, trots hunger, tänkte avstå från att göra toast för att han inte kunde förstå hur han skulle orka göra rent smörgåsgrillen. Om den ens skulle hinna svalna. Jag lovade att göra rent smörgåsgrillen om den inte hann svalna. Det är nämligen extremt svårt att få Ludde att lägga sig i tid, och hade han nu plötsligt en tanke om det, så här inför första skoldagen, då får man smida medan järnet är varmt. 

– Säkert? Är det okej då…?

                                      Luddes fråga fick mig att småle och bli så där lite varm inombords.                               Så klart det är okej. Om man är galet trött efter lan, men ändå hungrig, och har första skoldagen imorgon.

Lilla hjärtat.

Nu hann smörgåsgrillen klarna och han gjorade rent det själv, men i alla fall.

Sedan lade han sig! Innan halv tio!

Det vet jag inte när det hände senast.

Själv har jag mest försökt förhindra mig själv från att stoppa ner handen i kakburken som jag blivit så van vid. Det är så jag gjort mest hela jullovet. Men, ovanor är väl till för att brytas tänker jag och undrar om jag kommer lyckas. Jag är bra sugen…

♥

Ordningen är så sakta på väg att återställas i vårt hem…