Kanske har vi alla…
… en relation till Björn Ranelid…
Eller, i alla fall har nog de flesta en uppfattning kring honom och hans personlighet.
Han tycks vara en sådan människa som andra människor tycker till om? Själv vet jag inte mycket om honom.
Jag vet att jag ogärna läser eller tittar på intervjuer med honom. Jag undviker det eftersom jag ofta tycker att han känns egocentrerad, som att han saknar distans till sig själv och sitt väsen. Kanske har jag helt fel, men det är mitt intryck av honom. Trots att jag gärna läser böcker, och gärna av olika författare, har jag aldrig läst en bok av Björn Ranelid. Jag har inte känt mig lockad av det. Inte alls. Fram till igår.
Igår fick jag ett mail av en bekant.
Han läser Björn Ranelids senaste bok Förbjuden frukt från ett fruset träd.
Jag får veta att man på sidan 522, i den gode Ranelids bok, kan läsa följande kring det faktum att ett par ska bli föräldrar:
”Ingen läkare kan ta ett fostervattenprov som bär spår av föräldrarnas
kärlek till ett barn”.
kärlek till ett barn”.
Sällan har jag läst något så fint, något så klokt.
♥
Plötsligt känner jag att jag måste ge Björn Ranelids böcker en chans…
Jag är nog som dig där att jag har lite (mycket) svårt för honom och ger honom därför inte en chans orkar inte helt med att höra på honom. Jag har dock förstått att han har en hel del guldkorn i sina böcker.
Mm, han verkar onekligen självupptagen och det har jag mycket svårt för. MEN, kanske, kanske jag ger honom en chans – jag har inte helt bestämt mig än 😉