… de där små tårarna…

 

Tårarna som sakta trillar över kanten vid de vackra ögonen.

För att sedan rinna ner längs de ännu fräkniga och alldeles galet mjuka kinderna.

Tårarna som får mitt hjärta att brista.

 

Tänk så det är med barnens tårar.

Deras tårar blir till ens egna tårar, och det gör ont ända in i hjärtat när de gråter. Barnen.

 

Jag hämtade en sprallande glad och busig liten flicka efter terminens första skoldag.

I bilen på väg hem bubblade och babblade hon om allt roligt som hänt i skolan. Om pallen hon fortsatt på i träslöjden, om den roliga matteboken hon arbetade i tillsammans med fröken Å, om idrotten med fantastiska, coola J som har dansstopp som uppvärmning och därefter ordnar han hinderbana. Som Hedvig älskar. Hon pratade om korv med potatismos och ketchup och majsen som hon lade ovanpå ärtorna. Ungefär här skrattade hon själv så att hon kiknade. Det är ju faktiskt väldigt roligt att lägga majs ovanpå ärtor. Så här på terminens första skoldag och allt.

 

Men mest av allt pratade Hedvig om Emil…

 

Emil som är en av de bästa hon vet.

Emil som hon ska gifta sig med en vacker dag. Jo, för så har de bestämt.

När Hedvig pratar om Emil bara bubblar det ur henne. Med ett tydligt och kraftigt smackljud förstärkte hon sina ord om hur Emil pussat henne på kinden och både sagt att han tycker att hon är så gullig och att han älskar henne.

 

Alltså, de där två…

 

Men så ikväll, när god-natt-sagan var slut, snörptes den lilla smultronmunnen ihop och ögonen blev blanka. Hedvig sade att hon inte var ledsen men jag såg hur hon kämpade emot. Man får gråta om man känner sig ledsen menade jag, och då rasade hela hennes lilla värld. Som små daggdroppar rann tårarna ur hennes vackra ögon och ner över de gosiga kinderna. 

 

 

I en hel timme låg jag bredvid Hedvig och torkade tårar, frågade om något annat var fel, om hon kanske hade ont någonstans, eller kände sig dålig. Men nej, det var längtan efter älskad Emil som var så stor.

Med en så stor längtan i den lilla kroppen fanns inte mycket annat för mig att göra än att hålla om, vagga, vyssja, sjunga, pussa och torka tårar…

 

♥