När man som mamma…
 
… lever med dåligt samvete…
Då kan till exempel en OS-medalj göra gott i hjärtat.
 
När jag studerar några mil härifrån och inte har sportlov samma vecka som barnen, då slår det dåliga samvetet till. Igen. Det är inte så många barn på fritids när det är sportlov. Förvånansvärt få. Det är nog tokigt att få dåligt samvete, egentligen. Med färre barn finns det verkligen utrymme för uppmärksamhet och den lek man helst vill leka. Men ändå. Det gnager i mig, det dåliga samvetet och jag känner mig som en dålig mamma och splittrad inombords.
 
Det är då det kan vara så gott att det lilla hjärtat kommer hem varje dag, lyckligt bubblande om allt roligt hon har gjort. Bowlat och fikat med bästis-Emil och en fröken en måndag, åkt buss (bara det ett äventyr) och varit på bio en tisdag, utflykt till en annan skola och ett annat fritids och deltagit i OS en onsdag – och kommit hem med OS-medalj. En torsdag som idag knallade hon glatt iväg med skridskor och hjälm i ryggsäcken.
 
När det dåliga samvetet värker som värst, är det skönt att veta att Hedvig i alla fall har en galet rolig vecka på fritids.
 
Det lindrar lite…
 
 
 
Nästa vecka har jag sportlov, då skippar vi fritids och går hem tidigt alla dagar…