… fina och underbara Ebba…

 

19 år!

Vart tog de åren vägen kan jag undra?

Samtidigt känns det som om jag minns varenda minut jag delat med min fina Ebba.

 

19 år och så klok.

Klok, vacker, ljuvlig, smart, snäll, god, empatisk, rolig, trevlig, social…

Jag kan rabbla hur många fina egenskaper som helst som bor i detta vackra väsen som är min dotter.

 

19 år och hela livet framför sig.

Sista året på gymnasiet, härligt och lite skrämmande.

Tiden inför studenten och själva studenten – så fantastiskt rolig och galen tid.

Jag njuter med Ebba då hon bubblar och skrattar när hon berättar om allt som ligger framför henne.

Vi diskuterar tyger och färger till balklänning, håruppsättningar och naglar – och jag njuter och gläds med henne.

 

19 år, studenten – och sedan…?

Det vet inte Ebba och jag tycker att det också är toppen!

Resa står högt upp på hennes lista, och jag hejar på. Det är kanske nu, efter studenten, hon ska passa på?

Jag kan inte för mitt liv förstå hur det skulle vara att ha sin dotter på andra sidan jorden. Jag kan inte ens tänka tanken fullt ut. Men vad jag vet är att jag vill att hon ska resa till andra sidan jorden, om hon själv vill. Det är en av de finfina sakerna med att vara mamma – att man gläds så galet mycket när ens barn går sin egen väg och lyssnar till sitt eget hjärta. Att veta att ens barn kan befinna sig vart som helst på jordklotet och att det ändå kan kännas okej. Allt är okej så länge ens barn är lyckligt och har en tillvaro de trivs med. 

 

 

♥