En mamma som sliter sitt hår över morgondagens tenta…
… och ett litet hjärta som ville mysa länge vid nattning…
 
Det är ingen bra kombination.
 
Ett litet hjärta som är så där alldeles galet trött att tårarna inte vill sluta rinna fast mamman pussar de små våta kinderna om och om igen. De vill inte heller sluta rinna fast mamman stryker varsamt över den lilla hjässan. Den mycket, mycket stressade mamman andas djupt och stirrar stint ut i mörkret för att inte somna själv. Mamman har inte sovit många timmar alls gångna natten och inser att risken att somna är stor i mörkret, pussandes två våta kinder. Att somna där och då vore katastrof. Så mamman börjar sjunga sången som det lilla hjärtat vill höra varje kväll. Mamman sjunger mest för sin egen skull, för att hålla sig vaken. Vad mamman missat är att hon visst bara får sjunga den en gång per kväll. Det lilla hjärtat med de våta kinderna fräser ilsket:
 
– Mäh! Ssssccchhhuuung inte igen!!! Ja´ hal hört den ledan…
 
Okej, okej, förlåååt. Förlåt så väldigt mycket och kanske du kan försöka sova nu, tänker mamman men säger inget av rädsla för att låta irriterad. Låter mamman irriterad blir ledset litet hjärta ännu mer ledsen och mamman ännu mer stressad över att hon måste, verkligen måste, plugga. 
 
Men så somnar det älskade lilla hjärtat, med sin lilla hand i mammans och med torra kinder.
En slags frid slår rot i hela mamman och hon känner sig tacksam över att hon tog sig tid att hålla hand, pussa kinder och stryka över liten hjässa. Det lilla hjärtat behövde det, och fick det.
 
Att paniken slog till igen en stund senare, vid köksbordet, med alla triljoners anteckningar som var tänkta att fastna i mammans för tillfället mycket röriga och mycket sömniga huvud – det är en annan sak…