Det där med att bli tårögd…
… över en chokladkaka…
När äldsta dottern kommer hem idag, ger mig en chokladkaka av sorten jag älskar, och säger:
– Tack för all hjälp med mitt gymnasiearbete mamma!
Då får jag en klump i halsen och ögonen tåras. Lilla hjärtat, tänker jag, om du bara visste vilken lycka det ligger i att hjälpa sina barn. Något av det säger jag visst högt och dottern utbrister:
– Men du hjälpte mig under hela ditt lov också mamma!
Det var en sanning med modifikation tänker jag. För jag gjorde minsann annat också. Och förresten var det ju inte mina barn jag hade sportlov ifrån. Det var ju från mina studier.
Visst har jag korrläst, tipsat, coachat, peppat och berömt. Men det är ju sådant man gör. Utan att blinka.
Medan Ebba säkert tyckte jag var smått patetisk som satt där i soffan med blanka ögon, sade jag med sprucken röst att det ju är för dem, för barnen, jag finns till…
Det är ju inte chokladen i sig som gör mig rörd. Det är ju all kärlek som finns i den…
Känner igen mig preciiiis… Det är så där med mammor… 😉
Kraam
Petronella