Jag tror det går i skov…
 
… det där när barnen växer…
På alla vis.
 
Både på längden och utvecklingsmässigt.
Lilla H har blivit väldigt stor det senaste året.
Stor som i självständighet, som i att kunna själv.
Inte bara vilja kunna, så som yngre barn vill och tror sig kunna.
Nej, hon kan faktiskt också en himla massa nya saker.
Som alltid känns det så plötsligt.
Fast det naturligtvis inte alls skett plötsligt, utan smugit sig på som de mesta andra saker.
 
Det senaste lilla H plötsligt vill göra i tid och otid och alldeles själv är att duscha.
Sedan vi flyttade och äntligen har badkar igen har hon badat nästan varje dag. Ibland två gånger om dagen.
Så någon kväll tyckte jag att det blev för sent för ett bad, och föreslog en lite snabbare dusch istället. Hedvig påminde mig då om att jag faktiskt sagt att det är dags att börja träna på att duscha och tvätta håret själv. Duschen är egentligen inget problem att klara själv. Men håret.
 
Det midjelånga vackra håret som skall blötas, tvättas, sköljas ur, bli fullt av balsam för att sedan sköljas ur en gång till. Det är ett hyfsat svårt moment att klara själv. Men Hedvig började träna. Det var ett par veckor sedan. I helgen som var har hon duschat både en och två gånger per dag. Inte för att hon måste, men för att hon vill. Jag har varit på utsidan glasväggen och påmint henne om vilken flaska som innehåller schampo och vilken som innehåller balsam. Jag har fått trycka ut både schampo och balsam när flaskorna varit nästan tomma. Och jag har också fått påminna om att man faktiskt inte behöver en halv flaska schampo vid varje tvätt, utan snarare en klick likt en femkronas storlek. I Hedvigs värld kan visst en femkrona ha olika storlek beroende på hur mycket schampo hon får ur flaskan just den gången.
 
Så idag, så där strax efter klockan fem, frågade jag om hon ville hjälpa mig att laga middag.
Hon tittade en stund på falukorven som låg på diskbänken, funderade lite, men bestämde sig sedan:
 
 
– Äh! Får man duscha istället?
 
– Nu? Vi ska ju laga mat.
 
– Äh! Du kan laga mat, ja´ kan duscha. Får man det?
 
– Visst får du. Själv då eller?
 
– Japp!
 
 
En ganska god stund senare dök hon upp i köket.
Iförd pyjamas och med borstat hår.
Kräm på kinderna och nytvättade glasögon.
 
 
 – Ja´ bosssccchhhtade tänderna också!
Så att jag inte smakar korv. Så tog jag ett hårspänne.
Tycker du ja´ är fin?
 
 
 
Jag tycker att hon är finfin minsann…