En så förfärligt…
 

 
…ledsam helg…
Särskilt för lilla H.
 
Halsfluss och feber är tillbaka. Med råge.
Nytt läkarbesök. Denna gång med obehagligt halsprov och utan doktor Mikael.
Men väl med fantastisk sköterska och lika fantastisk annan doktor, med stora varma händer sade Hedvig som tyckte om när han kupade sina händer om hennes febriga kinder, samtidigt som han talade så vänligt med henne.
 
Tappra lilla Hedvig sväljer stora kapslar med penicillin samtidigt som en och annan tår rinner över att ha missat fotbollscupen igår och FUB:s julfest idag. Julfesten där massor av god julmat serveras, där man kan ta lotter och vinna roliga grejer, där vackraste luciatåget förgyller och tomten som kommer som pricken över i:et. Detta är också julfesten där bästis-Emil alltid är.
 
 
– Ja’ kommer aldri’ att få träffa Emil igen!
Å’ sssccchhhorta har han säkert på sig ida’!
 
Vi bedyrar att hon visst träffar Emil igen. Redan på tisdag faktiskt, på skolans julfest. 
Det kan ju hända att han har skjorta på sig även då, peppar vi.
Och på tisdag får Hedvig själv vara Lucia, peppar vi vidare.
 
Så var det det här med tomten då. 
Vad ska tomten göra med Hedvigs paket då hon är sjuk, undrar lilla H.
Jo, det blev så att tomten tIttade förbi här i eftermiddags, då vi hade strömavbrott.
I mörkret hade han lämnat ett brev och en julklapp till Hedvig. 
Eftersom hon är sjuk och inte var på julfesten.
 
Tomten alltså…
Han vet hur en slipsten ska dras…
 
❤️
 
 
Ett brev, en julklapp, tre baddockor och ett sms från fröken som säger att de längtar efter lilla H har satt guldkant på vår annars ganska trista söndag…