Det gör lite ont…
 
… när människor inte tror på lilla H…
Det gör väldigt ont.
 
Det är min lilla flicka vi pratar om. Som kan mycket.
Hon kan saker som andra kan, och hon kan saker ingen annan kan.
För hon är unik, särskild och speciell. Precis som du, och precis som jag.
 
Ibland blir jag ledsen så att jag gråter när människor inte tror henne om att kunna särskilt mycket.
Jag blir också ledsen, och lite stött å´ Hedvigs vägnar, när människor blir förvånade över att hon faktiskt kan så mycket. Vad trodde de liksom?
 
Ibland går jag sönder lite inombords när jag tänker på hur lilla H känner när inte så många tror på hennes kapacitet och potential. Eller, hur hon kommer att känna snarare. Än tror Hedvig sig själv om allt. Hon har ett självförtroende och en självkänsla som jag aldrig ens har varit i närheten av. Som jag kan vara avundsjuk på.
Imorse såg vi Leo Messi på ett nyhetsinslag på tv. Då sade Hedvig:
 
 
– Mamma! Messi du vet, han är lika bra som ja´!!!
 
 
Ibland varken gråter jag eller går sönder. Jo, går sönder en smula det gör jag nog ändå. Det får jag erkänna.
Men jag gråter inte alltid. Ibland sträcker jag nämligen på mig. Jag sträcker på mig så att det räcker för både lilal H och mig själv, medan jag tänker Ha, där fick de! Inte skäms jag för att jag tänker så heller.
 
I tisdags var en sådan dag där jag sträckte på mig så att jag nästan nådde himlen.
Då var vi bjudna på julfest till Hedvigs klass. Alla dessa vackra, fina och duktiga barn – jag sträcker på mig för dem allihop. Lilla H som en liten vacker lucia tillsammans med två andra lika vackra lucior. A utklädd till tomte bjöd föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar på ett Rörispass i äkta Friskisanda. Vi hade så roligt!
Innan fikat med otroliga mängder hembakt bjöds vi på en utställning av samtliga elevers arbete under det gångna året. Och det var nu jag sträckte på mig så mycket att jag inte ens trodde det var möjligt.
 
Lilla H har diktat om en svamp.
Hon har broderat ett en tavla med rim.
Hon har skrivit om sin närmiljö, förr och nu. Alltså orten där vi bor.
Hon har haft både foto och rörlig bild. Gjort presentationer av dessa som heter duga.
Och på det främmande och spännande språket engelska har hon skrivit en presentation av sig själv:
 
 
Hello
My namn is Hedvig
I m 10 years old
I live in Stenungsund
Kåkenäs
 
 
Jag sträcker på mig ännu en gång. Lite till.
Och med illa dold förtjusning ger jag en rejäl knäpp på näsan till alla som inte tror på lilla H.
Eller på alla andra unika, särskilda, speciella och kunniga människor i världen.
 
 
 
Jag jobbar flitigt på att Hedvig ska få behålla både självförtroende och självkänsla.