Plötsligt händer det…
… en ponnyridning utan kö…
Man tror ju inte det är sant, men det har hänt oss idag.
På en vårmarknad, utan vårväder förvisso men ändå. Ponnyridning. Utan kö.
Ponnyridning smäller högt hos lilla H. Väldigt högt till och med. Men med ponnyridning brukar enorma köer tyvärr vara ett nödvändigt ont. Enorma köer brukar funka sådär. Oftast tar frustration och ilska över så mycket att nöjet till vad man nu står i kö för till slut är helt borta. Genomsvettig och arg liten H och lika genomsvettig och arg mamma. Det är så det brukar bli det där med kö. Andra fina små barn i kön brukar också få sig en släng av sleven och det är just det som gör mamman så arg. Tänk att vara liten och någon annan liten blir arg på dig bara för att du råkar stå före i kön. Helt galet och mycket förargande.
Så idag pratade jag ”kö” redan då vi vaknade.
Jag har sannerligen varit pedagogisk och förklarat att det sannolikt skulle vara kö till ponnyridningen. Lika pedagogiskt har jag försökt förklara hur man hanterar en kö. Jag har också förklarat att alla barn i kön får lov att rida, bara man väntar på sin tur.
Japp!
Inga konstigheter. Lilla H köpte vartenda ord jag sade.
Hon gör gärna så. Accepterar och förstår. Svårare är att sedan faktiskt kunna hantera situationen så som vi ”bestämt”. Därför var jag inte helt säker på att det skulle gå vägen med ponnyridning idag. Vis av erfarenhet skulle man kanske kunna kalla det…
Men!
Det var ingen kö! Ingen alls!
Två hästar stod redo och väntade på lilla H då vi kom.
En mittemellan och en yttepyttig liten ”sak” bara stod där och välkomnade oss.
– Va´?! Ingen kö?!?!?!
utbrast Hedvig och jag fick för mig att hon minsann också laddat för att kunna bemästran den troliga men ack så förhatliga kön. Nu var den ingen kö och det fanns dessutom all tid i världen att prata med och pussa på hästarna. De fina flickorna som ägde hästarna svarade på alla Hedvigs miljoners triljoners frågor. Härligt!
En lycklig tjej for sedan fram som en virvelvind och provsmakade lammkorv, fårfiol och marsipan (den sistnämnda spottade hon ut). Hon hann med en korv med bröd och att samtala med kreti och pleti. En extra sväng tillbaka för att klappa hästarna gjorde vi visst också.
♥
Att resten av vårmarknaden betades av i ett rasande tempo så att jag – som vanligt – knappt hann se vad som fanns gör liksom inget. Jag trallar över bristen på kö…