Jag har sagt det förut…
 
… och jag säger det igen…
 
Det där med syskon.
Syskon som står upp för sina alldeles särskilda systrar och bröder.
Vad vore vi alla utan dem? Vad vore världen utan dem?
Så oändligt mycket fattigare tänker jag… 
 
I fredags var det dags för Ludde att ha nationellt prov i svenska. Tal.
Temat för året var Olika världar.
Fina, fina, jättegenomfina Ludde håller tal om sin lillasyster.
Lillasyster som så väl behöver alla ambassadörer som finns. Syskonen är de bästa.
 

Olika världar

På temat Olika världar, vill jag berätta om min lillasyster Hedvig. Hon har en extra kromosom, vilket gör att hon har Downs syndrom. Anledningen till att jag har valt detta, är att jag upplever att många människor och samhället i stort har fått för sig att Hedvig liksom lever i en annan värld än vad du och jag gör. Jag tycker att det är fel. Vi lever i samma värld, däremot tolkar vi mycket i världen på olika sätt. På det viset kan jag hålla med om att vi lever i olika världar.

Jag var sju år när Hedvig föddes. Att Hedvig har 47 kromosomer istället för 46 gör inte att jag älskar henne mindre, absolut inte! Jag älskar henne precis lika mycket som jag älskar mina andra syskon! Jag tror att hennes extra kromosom har gjort att vi har kommit varandra närmare.

Hedvig har lärt mig jättemycket om livet! Hon har lärt mig att vara ödmjuk, och tycka om alla för den de är. Hon har framför allt lärt mig att olika är bra. Genom att hon har Downs har jag också fått se att det inte är självklart att alla är lika mycket värda! Inte i allas ögon… Vi är alla olika och vi lever alla i vår egen värld emellanåt. Det gör du, det gör jag, och det gör Hedvig. Men det är inte samma sak som att hon skulle leva i en helt annan värld bara på grund av hennes extra kromosom.

Jag har också sett och förstått vilka blickar som ges till de som är lite olika. En del man möter ler snällt mot mig och Hedvig, en del tittar på Hedvig och ger sedan en medlidsam blick till mig och vissa, framförallt barn stirrar på henne, liksom fastnar med blicken – som om hon var från en annan värld! Det gör mig arg och jag brukar titta lika dumt tillbaka på dem som tittar på Hedvig.

Hedvig och jag gör väldigt mycket tillsammans. Vi tittar på film, spelar PS3, hoppar studsmatta och spelar fotboll. Fast vi bråkar såklart en del också. Jag har svårt att se att det skulle funka om vi levde i vitt skilda världar.

Däremot finns det mycket i Hedvigs liv, i hennes egen lilla värld, som jag avundas. Till exempel lever hon verkligen här och nu! Hon grubblar inte så ofta över saker som redan har hänt, och hon funderar oftast inte så mycket på vad som ska hända sedan. Hon har en förmåga att njuta av själva livet. En förmåga som jag känner att många av oss andra, i den värld vi lever i, faktiskt glömmer att göra. Hedvig är suverän på det.

Det finns folk som inte tycker att människor med funktionsnedsättning ska få finnas i vår värld. Vart skall de få finnas då undrar jag? I en annan värld? På en annan planet? Eller, hur tänker folk….? Vem har rätt att avgöra liksom…?

Genom min nära relation till Hedvig funderar jag mycket på hur hennes framtid kommer att se ut; Kommer hon att ha många vänner? Kommer folk att vara snälla emot henne? Det värsta som skulle kunna hända, är att folk inte kommer att tycka att hon hör hemma i denna värlen. Världen som är allas.

Det jag önskar henne allra, allra mest i livet är att hon kommer få lov att vara lycklig – det är hon värd!

 

Jag älskar dig Ludde, av miljoner anledningar. Ditt stora hjärta, din empati och ditt rättevisepatos är några av dem…