… framtida ledare…

 

Det är min yngsta dotter jag talar om.

Hon kan minsann konsten att tala om vart skåpet ska stå.

 

Medan mamman gärna slänger sig med fraser som ”Självklart, det fixar jag” och ”Inga problem” så gör denna lilla dotter tvärtom. Hon delegerar hej vilt, mycket och väldigt gärna.

 

Som när jag på förmiddagen ställde fram varsin kopp kaffe på köksbordet till pappan och mig själv.

Då kommer hon, lilla chefen, tar först pappans plats, slänger sedan nonchalant upp fötterna på bordet (nej, det brukar vi inte göra här i huset), lägger armarna i kors bakom huvudet för att sedan titta mig stint i ögonen och säga: