… gick vi till kyrkan…

Lilla H och jag.

 

Härom kvällen var den stängd men igår skulle den vara öppen. För säkerhets skull tog lilla H med sig sin trumpet.

 

 

 

 

En fin tanke.

Vi gick i god tid för att hinna både in och ut innan kyrkklockorna skulle ringa och orgeln spela.

 

Ju närmare kyrkan vi kom, desto tystare  och mer allvarsam blev Hedvig. Så betänksam att hon för en stund övervägde att inte ens gå in då vi väl framme. Men hon samlade lite mod, stegade in och gick fram till altarringen. Där stod hon seda i sin röda t-shirt med Simpson på och spelade lite trumpet för Jesus. Så frågade hon prästen om han inte hade något kors med Jesus på. Det hade han. Ett kors med Jesus utan blod tack och lov.

 

Så fick Hedvig frågan om hon ville ringa i klockan. Jag hann tänka att ja, då kanske skräcken för kyrkklockor försvinner, men då var lilla H redan ute ur kyrkan. Med bestämda steg och skärrad blick styrde hon kosan hemåt.

 

 

 

 

 

❤️

 

 

… jättebästa före detta grannarna …

De bjöd oss på middag igår.

Först åkte lilla H dit och lekte, bakade, styrde och ställde i flera timmar. Sedan dök vi upp, pappan och jag. Hedvig (!) hälsade oss välkomna och sedan bjöd Anna och Hedvig på konsert. Vi andra satt på hallgolvet och applåderade.

Därefter struttade vi alla, stora som små, omkring på alla möjliga konstiga vis efter att lilla H bestämt att vi skulle leka följa John. Fantastiskt med en familj där alla är med på noterna!

En härlig och mysig kväll där vi påmindes om hur mycket vi kommer att sakna dem alla. Som tur är blir det inte särskilt långt emellan oss när vi väl är på plats i nya huset.

❤️

… seglarvecka till ända…

Lyckliga lilla H som snart har världsrekord i antal diplom.

Ensam i en accessjolle på stora vida havet – vilket naturligtvis bara är en kycklingmammas beskrivning av den lugna viken – seglade hon helt cool. Drack lite vatten, svängde lite hit och lite dit och var bara allmänt lycklig och stolt över sig själv.

Igår var också dagen då lilla H ramlade i havet då hon var lite för snabb att kliva ur gummibåten och upp på bryggan. Allt gick bra och som det vattendjur hon är kändes det mer tokroligt än läskigt.

Vad vore vår kommun utan Stenungsunds segelsällskap undrar jag. Och vad vore STSS utan dessa otroliga, fantastiska, varma, glädjefulla instruktörer som inte bara lär ut kunskaper och båtvett, utan även höjer barnens självkänsla flera decimeter!

❤️

… sant?!…

Ska jag få alla musslor?!

Att få gå på restaurang, skippa barnmenyn och istället få en jättetallrik musslor, ett gäng nyfriterade pommes och en skål aioli! Alltså…

En liten stund senare var de fantastiska (jo, jag smakade och tokgillade dem fast ju inte alls tycker om musslor…), vin-/grädd-/vitlöks- och charlottenlökskokta musslorna slut! Drygt 20 musslor doppade i aioli hade landat i extremt nöjd liten H:s mage.

 

… med yngsta lilla hjärtat …

Kan ge upphov till många funderingar.

 

Som till exempel varför kyrkan var stängd och låst när lilla H gärna vill komma in och titta på Jesus.

 

Som varför ugglor så sällan syns. Inte ens igår, fast vi hörde hur den hoade. Vad gör ens en uggla vaken en hel natt undrar Hedvig. Kanske spelar den ds?

 

En timmes lång kvällspromenad kan också innebära att man (läs *lilla H*) pratar med kreti och pleti, kikar över staketen till olika trädgårdar och undrar vad människorna äter. Det kan också hända att man frågar om vägen och klappar 347 hundar – eller i alla fall varenda hund man möter.

 

Så kan man trilla på bästa storasystern i världen bara så där. Och flera av hennes  kompisar – varav en var kompis-Johanna!!! Då kan det hända att lilla H hoppar jämfota på kajen för att lyckan minsann sitter i hela lilla kroppen. Alla stora, fina tjejer på en och samma gång…

 

Summan av kardemumman gav en glad och upprymd liten H, och en lika glad och upprymd mamma.

 

 

 

❤️

 

… händer det …

En badkompis dök upp!

Hon dök upp när hon behövdes som mest. När Hedvig länge, länge tittat på andra barn som badat från båtarna. Andra barn som lekte och stojade. Andra barn som hade fler barn i båten som de kunde bada med.

Hedvig ville bada.

Men plötsligt inte själv.

Mamman förbarmade sig och lovade att bada, leka och stoja som värsta bästa badkompisen. 

Då glider en båt in i hamnen, en liten brunbränd Nova ropar på Hedvig!

En liten Nova från orten vi precis flyttar ifrån. De lägger till och Hedvig frågar efter en stund om Nova ville bada med henne. 

Hon ville det!!!

Hedvigs glädje visste inga gränser och det smittade av sig på mamman och pappan. Som hennes glädje alltid gör.

Bad, stoj och lek med liten H, liten Nova och liten lillebror Hugo.

❤️

Då glider 

… är högst närvarande …

Då kan det kännas märkligt att gå och jobba.

Det kan kännas märkligt i hela mammahjärtat att, efter många veckors ljuvlig semester, vara den som först stiger upp, koka sitt kaffe och sitt ägg och sedan sitta stilla med havsutsikt, i en tyst, sovande båt för att strax gå iväg till arbetet.

Ett efterlängtat sommarjobb för en student som mamman, ja visst. Men också hysteriskt kluvet då hon ständigt vill vara med familjen. Hon stillar sin kluvenhet på morgonkvisten genom att förbereda matsäck till lilla H och kompis-Johanna och likaså ryggsäck till sommarens seglarskola nummer två.

Yrvaken liten H tittar upp precis innan mamman ska gå, sedan bäddar mamman ner henne hos storasyster – som säkert blev väckt strax därefter.

Väl på jobbet blir det fullt upp och mamman får göra en av de saker hon älskar mest. Skriva. Tänk om jobbet inte varit så kul som det är, då hade hon dött av hemlängtan. Men nu är det så roligt att det går att fokusera, går att vara ”här och nu” och att vara lugn med att hon kommer hem igen. Och får pussa och krama de fina i familjen som finns hemma. Lite utspridd är familjen så här på sommaren. Men i alla fall…

Väl hemma väntar dopp i salta havet med redan saltstänkt liten H, skratt, fniss, middag, stilla prat med pappan och en lustig känsla av semester – igen! Mamman är plötsligt ledig imorgon, dag nummer två på efterlängtade sommarjobbet…

❤️