Ja, nu är det dags igen tänker jag…
 
… dags för mamman att känna sig så där omättligt stolt som bara mammor och pappor kan…
Det är mycket man plötsligt bara kan när man blir mamma. Saker man inte visste att man ens var kapabel till. Ogenerad stolthet är bara en i raden av färdigheter man som nybliven förälder plötsligt behärskar till fullo.
Den där lilla H som vi har i vårt hus, hon överraskar och överträffar mest hela tiden tycker jag. Vi applåderar färdigheter och spricker nästan varje gång av stolthet.
Idag har hon simmat 25 meter!!!
Eller ”hela bassängen” som hon själv väljer att uttrycka det. 25 meter!!! Jag är stum av beundrad och sprickfärdig av stolthet. Från att i flera år bara simmat under ytan – det är inte så bara det heller faktiskt – lyckades Hedvig innan sommaren med att simma kanske… fem meter. Med huvudet ovanför vattenytan, märk väl. Att sedan tillbringa sommaren på en strand och där vada ut i vattnet för att simma in, det ger ju inte så många meter om jag skall vara ärlig. Det är roligt och det är övning, absolut. Men det ger inga fem meter.
Min inställning var att vi efter sommaruppehållet på simskolan får börja om och tänka fem meter som ett mål (igen) inom en inte alltför avlägsen framtid. Tji fick jag, och det tar jag så gärna. Efter att några torsdagar simmat sisådär 10-12 meter tog hon idag hela bassängen. 25 meter!!! Känn på den…
 
 
25 meter…