Ibland finner jag inga ord…
 
… då händer det att jag går i däck…
Då stryker jag mitt yngsta lilla hjärta över hennes mjuka kind och undrar hur det skall gå för henne i stora vida världen…
Ibland känns det så hopplöst. Som om förändring inte är möjlig.
Jag vill inte tro att förändring inte är möjlig. Jag vill inte tro att människor strävar åt fel håll. Jag vill heller inte tro att människor är inskränkta, cyniska och rädda. Rädda framförallt kanske? Rädda för det okända…
Hur kan man vara rädd för det okända undrar jag? Hur kan man inte vara nyfiken och vilja lära sig mer om det okända? Det okända kan vara så vackert…
 
Idag läste jag en artikel som gjorde mig illamående. En artikel skriven i juli i år förvisso, men jag tvivlar på att människan ifråga har ändrat sin syn på värdet av livet. Jag tvivlar på att hon ens vill försöka inse det vackra i det okända. Spontant tänkte jag då jag läset att hon skulle komma hit. Hon skulle minsann komma hit och spendera en dag eller två tillsammans med vackra, fina, snälla, goda och genomkloka lilla H. När jag tänkte lite till undrar jag om hon skulle förstå ens då?
”Handikappade bör inte få födas” skriver hon… Det vrider sig i hela mig. Som en kramp inuti mig, en kramp som inte vill släppa taget och den gör så ont.
Som om det inte var nog trillade jag idag över ännu en fruktansvärd artikel. Lägg särkilt märke till orden:
– Vi bör eftersträva utjämning av intellektuella och emotmotionella färdigheter. Då får vi ett mer jämlikt samhälle. Individen får mer handlingsutrymme och kommer att styras av sina positiva önskningar istället för av fysiska begränsningar.
Jag tycker att människor är fria att tänka och tycka vad det vill, men när det kommer till elitistisk utsortering då tycker jag banne mig att man får skärpa till sig och inse att vi alla är människor som lever på denna jord. Människor som alla har lika stor rätt att leva här på jorden.
En god vän skrev till mig idag:
 
Aftonbladet 1 jan 2045. ”Den allmänna abortlagstiftningen ålägger i år följande att abortera för att optimera såväl balans i samhället som effektivitet. Följande: Foster med diagnos om IQ under 120, diagnostiserad längd under 175 för män 170 för kvinnor, Brunögda. Misstänkta syn eller hörselfel är direktkvalificerad abort”. Vem vet var vi hamnar om vi inte reagerar…
 
 
Jag undrar också vart vi hamnar om vi inte reagerar…