… vår lilla H…

Hon har en fantasi jag själv bara kan drömma om. Hon hittar på miljoners triljoners bus dagarna i ända, men hon hittar också på så mycket klokt. Har hon ingen kompis så hittar hon på en låtsaskompis. Vet hon inte vad hon skall leka kan det hända att hon hittar på en helt ny lek.

En sommar för många år sedan, kanske sex år sedan, tultade hon omkring här i huset en varm sommardag med flugsmällan i högsta hugg. Som av en händelse låg där en ballong framför henne. Hon plockade upp den, galen i ballonger som alla barn tänker jag. Hon lade ner sin flugsmälla och kastade med ballongen medan hon skrattade så mycket att skrattet nästan fastnade i halsen. Plötsligt tittar hon på ballong, sedan på flugsmällan och sedan på mig. Jag riktigt ser hur det lyser ur ögonen; hon hade en idé! Fumligt plockade hon upp flugsmällan samtidigt som hon hade ballongen i handen. En inte helt lätt sak faktiskt, inte om man är liten.

Hon kastade ballongen högt upp i luften och gick sedan all in för att försöka hålla ballongen kvar i luften med hjälp av flugsmällan. Allt detta medan skrattet bubblade ur henne. Jag glömmer aldrig synen! Jag minns till och med vad hon hade på sig den gången…

Det dröjde inte länge förrän Hedvig hämtade en flugsmälla till som hon gav mig. Sedan stod vi där, bollandes ballongen oss emellan. Vad vi skrattade!

Den här av-Hedvig-påhittade-leken leker vi så fort vi har en ballong här i huset. Idag var en sådan dag. Hedvig fick en rosa ballong av ”granne-Patrik” idag och direkt åkte flugsmällorna fram.

Efter att ha lekt och lekt och lekt i hur många år som helst måste jag erkänna att det finns lekar jag tröttnat på. Ja, det finns till och med lekar jag avskyr – fy, får man ens säga så som mamma…? Men den här ballongleken, den är liksom fortfarande galet rolig!

 

♥