Den där lilla vikingen…
… vi har i vår familj…
Hon som är en viking, en kämpe, på många sätt och vis. Hon varit på utflykt idag, till en vikingaby. Ni hör ju hur himla galet spännande!
Hem kom en rödrosig, lycklig liten H som bubblade och berättade om bussresan, vem hon satt bredvid i bussen, fåren som bräkte, gumman som klätt ut sig och bett barnen följa med in i ett tält där det brann en eld som var så varm att Hedvig nästan inte kunde andas…
Ungefär här drog den lilla ivriga vikingen ett djupt andetag och jag passade på att fråga om hon gick ut ur tältet när hon inte kunde andas.
– Nä!!! Jag satte mej häl! (pekar). Först satt ja’ häl (pekar igen) och sedan satte jag mej häl (pekar ytterligare en gång).
Jag låtsades som om allt var glasklart och den lilla vikingen fortsatte bubbla, prata och berätta om den konstiga bänken hon satt på tillsammans med alla sina kompisar och fröknar när de åt den efterlängtade medhavda matsäcken. Vikingen berättade också vad alla kompisar och fröknar hade med sig att äta, vem som hade kycklingsallad, vem som hade hamburgare, vem som hade pannkakor och vem som hade smörgås och annan sallad.
Av den utflyktslyckliga vikingens matsäck syntes inte ett spår. Rubbet var uppätet…
Har aldrig kommenterat förut men jag vill att du ska veta att du har en helt underbar blogg. Jag går gärna in och läser lite olika bloggar ibland och din är en verklig favorit som gör att jag blir alldeles varm inombords och emellanåt kommer det en tår i ögat av både den glädje och hopplöshet som du känner. En av mina vänner har en alldeles fantastisk pojk med Downs och min önskan är att han också ska slippa alla fördomar som finns!! Jag vill bara att du ska veta att det du skriver är viktigt och jag hoppas det är många som får möjlighet att läsa det. Många varma hösthälsningar från "en vän"