Att gå i skogen…
… på tu man hand med lilla H…
Det är en härlig upplevelse. Vi ser liksom inte riktigt samma saker. Vi lägger inte riktigt märke till samma saker. Men vi har mysigt, pratar och lär av varandra.
Jag har till exempel svårt den här tiden på året att gå i vår skog utan att plocka fyra lena ekollon från marken. Fyra för att jag skall kunna ha två i varje hand och liksom stryka med fingrarna över dem. Det är i brist på kastanjer, det får jag erkänna. Kastanjer slår ekollon, men ändå, det ger mig något slags lugn att sparka i löven och ha två ekollon i vardera handen.
Lilla H plockar mest upp ekollon, drar av hatten samtidigt som hon skrattar lite – sedan kastar hon iväg dem. De är ganska ointressenta enligt henne. Idag hamnade vi för den delen i en gigantisk kohage som vi inte riktigt visste hur vi skule ta oss ut ifrån, då blev helt klart koblajjorna mycket mer intressanta än ekollon. I Hedvigs ögon vill säga.
När jag i början av skogspromenaden som bäst letade ekollon tyckte Hedvig att jag skulle skynda mig lite. Gå på lite liksom och inte gå där och dra benen efter mig.
– Men vi har ingen brådska Hedvig…
– Nähä…
– Vi måste ju njuta lite av själva skogen också…
– Jaha, så tänkel du! Då förstål ja´…
♥
Som sagt, vi lär av varandra…
Härligt att lära av varandra! Men koblajjor kan man i vart fall inte gnussa på! Däremot gärna kastanjer. Jag gillar att ha en i vanten, i hemlighet.
Kastanjer är det bästa, ekollon det nästa bästa. Jag brukar också ha kastanjer i mina vantar – lite i hemlighet 🙂
Åhh vilken boost på hälsokontot. Gå i skogen utan några krav och utan någontid att passa. Gnussa på kastanjer ger ro i själen ♡ Lyckliga ni!
Härligt var det! Jag är ingen skogsmänniska egentligen, det måste jag erkänna. Men att knalla där med lilla H och dryfta livet, det är fantastiskt! Kram
Nämen hälle gud! Som Lilla H skulle sagt. Hon har inte sina söta flätor på den bilden! Det skulle vara roligt att se fina Hedvig utan flätorna på en bild, framifrån då alltså 😉 Låter som ni haft en härlig söndag, hoppas kvällen blir lika bra!
kram från en Hedvig-beundrare