Först tänkte jag att vi har…
 
… en liten tjuv här hemma…
Sedan ändrade jag mig och kom fram till att någon tjuv är hon inte, lilla H, men väl en busunge som heter duga.
På väg hem från fritids behövde vi stanna vid affären för att köpa mjölk och frukt. Lite sådär kändes det att släpa med trött liten H in i affären efter en lång dag på fritids men ja, vi skulle inte ha så mycket och Hedvig själv var positiv till besöket.
Redan då Hedvig hoppade ur bilen på parkeringen frågade hon om hon kanske kunde få en Festis att dricka i bilen. Jag ogillar egentligen småätande och Festis hit och dit bara för att man går in i en affär och säger oftast nej till den typen av frågor. Idag gjorde jag inte det. Jag tyckte nog att det kunde vara befogat efter en lång dag som denna. Jag riktigt förstod hur gott det faktiskt skulle smaka i Hedvigs mun, så där i bilen på väg hem i mörkret som sänkte sig över oss. Så jag gick lite wild and crazy och sade ja till en Festis en tisdag.
Lilla H hoppade av glädje. Snabbt plockade vi till oss bananer, mjölk och en påse kanelbullar som Hedvig tänkte att pappan nog gärna vill ha ikväll. Därefter sladdade vi in i gången med dricka och snabbt som attan ryckte hon åt sig ett trepack Apelsinfestis och lade i sin vagn. Vi ställde oss i den evighetslånga kön, betalade och gick till bilen. Gick och gick förresten, lilla H skuttade mest av Festisglädje.
Bältad och klar fick hon sin Festis. Hon njöt. Tror jag i alla fall. Hon njöt väldigt fort men ändå. Slurp sade det, sedan var Festisen slut. Hedvig bad om en till. Jag sade nej.
 
– Mäh! Snääääälla mammaaaaaa…?
– Nej Hedvig, en Festis räcker bra. De andra kan du spara till helgen.
– Okeeeej dååå…
 
Alltså, hon är rätt schysst att göra dealer med lilla H. Så tänkte jag, för sådan är hon. Fast hon ville ha en Festis till köpte hon min deal om att spara de resterande två till helgen. Utan problem. Trodde jag…
 
Väl hemma packade jag upp skolväska, bytte om till myskläder, pratade med barnen som redan var hemma och lite så. När jag kom ner i köket igen ser jag att Hedvig är i full färd med att öppna en Festis. 
 
– Nej Hedvig! Du får faktiskt inte dricka en till Festis nu.
– Ja´ hal dluckit två mamma!
– Två?! Nej, du har druckit en Festis. I bilen.
– Nej, två! Se hälv mamma! 
 
Hedvig pekar glatt på de två Festispaketen på bänken. Den ena Festisen är tom.
Jag är lurad. Grundlurad! Hedvig är nöjd. Helnöjd!
Medan jag farit runt i huset och fixat skolväska, myskläder, småprat och annat har den lilla tokfian bestämt sig för att hon visst ville ha en Festis till. Fast hon inte fick.
På något konstigt vis stod det plötsligt 1-0 till busungen – igen!
 
 
Hade jag kommit en minut senare hade säkert Festis nummer tre varit slut. Slurp…