– Näl ja´blil stol…
 
… då ska ja´ bli säljale…
Orden kom från lilla H tidigare idag. Vi har stått i handbollens café med storasyster hela förmiddagen. Säljare, det skulle Hedvig kunna bli med den äran. Oj, vad duktig hon var!
 
När vi först kom dit och öppnade caféet började Hedvig med att plocka bort de styckeförpackade mazarinerna som delade skål med chokladbollarna. Jag förklarade att mazarinerna kunde vara kvar, att vi skulle sälja dem också.
 
– Nej, det äl inte dom ja´ tal bort! Jag tal bort hela skålen med ssssccccchhhhhokladbollal! Dom säljel vi inte mamma! Dom vill ja´ ha!
´
Fast, att trycka i sig sisådär 42 chokladbollar kan ju inte vara bra tänkte jag, men lovade att en kunde hon få.
Sedan stod hon där och frågade:
 
– Hej! Va´ vill du ha?
 
I tre timmar!!!
Ebba och jag viskade vad saker och ting kostade och Hedvig berättade för kunderna hur mycket de skulle betala. Ibland frågade hon kunderna vad det kostade.
 
– Va´ blil det?
 
När mormor och morfar kom och fikade tog Hedvig rast och fikade med dem hon också.
Så många vänliga människor vi mött idag. Så många som berömt Hedvig för hennes insats. Hon har växt flera centimeter i självkänsla. En äldre herre tyckte hon var så duktig att hon fick fem kronor i lön – malligt!
 
Tre tidigare dagiskompisar dök upp. Tre av favoriterna dessutom. De blev alla så glada att träffa Hedvig igen! Uppriktigt glada och mitt hjärta svämmade liksom över av de här tre små lintottarnas uppriktighet. De frågade om Hedvig ville vara med och leka kurragömma och både hon själv, Ebba och jag blev alldeles toklyckliga.
 
 
Idag har vi haft en bra lördag…