Tisdag och…
 
 
… fritidsstängning…
 
Om fritids är stängt för att personalen ska få möjlighet att förkovra sig får man plötsligt flera extra timmar tillsammans med lilla skruttan. Det kan gå hur som helst egentligen, mycket beroende på omständigheter som humör och så. Idag gick det jättebra!
 
Vädret där vi bor, och kanske i resten av landet också, har varit helt fantastiskt – det gör mig smått euforisk.
En glädjestrålande Hedvig kom ut från sin klassrum och gav mig en stor kram och en puss – det gör mig lycklig.
 
En liten tur till leksaksaffären hade jag lovat idag.
Häromdagen kände Hedvig plötlsigt att hon måste ha en ”snurra” nu när det är vår. En sådan som man håller i handen, drar i ett snöre och swisch så susar en rund ”mojäng” iväg högt upp i luften.
Som tur var fanns det snurror kvar på leksaksaffären och Hedvig blev galet glad.
 
På väg till sportaffären för att köpa sandaler till lilla H sade hon:
 
– Ja´ tänkel vi skulle köpa glass ida´mamma! Solen hinel…
 
Glass köpte vi och satte oss sedan på en bänk i solen på torget och mumsade – och njöt.
Att glass gör underverk för humöret kan nog varenda mamma och pappa skriva under på.
En redan glad liten H blev med en glass i magen en alldeles lycklig liten H. Så lycklig att hon gjorde hoppsasteg hela vägen till sportaffären, och ända in i affären också förresten. Då blir jag också lycklig!
 Coola sandaler som ändå är snälla mot fötterna inhandlades.
Med snälla menar jag egentligen fotriktiga men tycker att det är ett så fruktansvärt tråkigt ord så jag väljer att kalla dem snälla istället. De coola snälla sandalerna fanns dessutom i en färg som Hedvig ville ha.
 
Hemma på den soliga altanen slängde vi av oss så mycket kläder att Hedvig tyckte vi var nakenfisar.
Det håller jag kanske inte riktigt med om, men närapå. Kortärmad klänning och bara ben för Hedvigs del, shorts och bikini för min del. Mellis dukades upp på täcket. Jo, vi sitter gärna på ett täcke på altangolvet. Jag vet inte vad det är med Hedvig och täcket, just det här täcket vill jag understryka. Hon fullkomligt älskar att sitta på täcket på altangolvet. Kanske är det för att vi både läser läxor, fikar, solar, äter mellis, spelar spel, ritar och gud vet vad på just detta täcke. Förutsatt att vädret är på vår sida vill säga.
 
Idag gjorde vi det mesta av allting på vårt täcke.
Vi fikade, solade, åt mellis, läste läxor, ritade och spelade spel.
Hedvig skrev även ett brev till Ebba.
Ebba som tappert vidhöll att hon idag verkligen inte ville hoppa studsmatta. Som vidhöll att hon just idag gärna ville ligga platt ner och sola. Det är inte helt lätt att stå emot Hedvigs vädjan kan jag tala om. De bedjande bruna ögonen, djupa som brunnar, och de vädjande orden…
Ebba stod emot idag, det hör inte till vanligheterna och det var bra gjort.
När lilla H insåg att hennes vädjande ord inte hade någon effekt tog hon till penna och papper.
Hon plitade och skrev ett låååångt brev till Ebba som hon sedan läste upp:
 
Jag tyckel vi ska leka tillsammans (fast hon skrev sammanstill) Ebba och Hedvig.
Vi kan leka hoppa stussmatta!
 
Ungefär här blev det väldigt, väldigt jobbigt för Ebba att försöka stå emot denna underbara lilla unge!
Räddningen kom genom mormor och morfar som plötsligt dök upp för att sätta potatis i vårt land.
 
– Ja´ kan hjälpa dej molfal! Ja´ äl såå dukti´ på kopatis! O på gläva också!
 
 
Och visst är hon duktig lilla H!
På potatis och på att gräva och ja, på allting faktiskt…