… är ett löfte…

 

Igår kväll drog ”nattandet” ut på tiden.

Rättare sagt så hade vi svårt att ens komma till själva ”nattandet” med sagoläsning och mys. Lilla H hade så vansinnigt mycket annat hon måste göra precis just då. Till exempel hittade hon en boll och just den bollen hade hon visst saknat ett längre tag enligt henne själv. Den var lite dåligt pumpad varför hon gick till pappan och bad honom pumpa den. Det gjorde han på studs. Därefter hade vi en bryt-ihop-stund när Hedvig ville spela ”Killerball” med den nyfunna bollen och jag sade nej. Inte nej för nejs skull, inte alls. Jag sade nej för att klockan tickade iväg och jag tyckte det var dags för Hedvig att sova

 

Bryt-ihop-stunden övergick till glädje när jag lyckats övertyga lilla H om att vi skulle spela ”Killerball” som idag, då hon kommit hem från skolan. Ett bra tag fick hon dock fundera igår kväll på vart hon skulle lägga bollen under natten så att den inte skulle komma bort en gång till.

 

Hon valde att lägga den i sin ”trollarhatt” som hon sedan lade på sitt flipperspel.

Säkrare ställe får man nog leta efter…

 

 

När Hedvig idag kom hemsusande med taxin hann vi bara in på hallgolvet innan hon avslöjade att hon hade en hemlis till mig i sin väska. Ett brev!!!

 

Hedvig läste: