Tänk om jag hade en liten, liten…
… kardborrevägg…
Då skulle jag kunna hänga upp mitt lilla monster där emellanåt tänker jag.
Neeeej, så kan man ju inte göra. Och förresten har jag ingen kardborrevägg. Men tänk om…
I lördags, när jag toknjöt på härligt spa med äldsta dottern, var Hedvig och pappan på Universeum.
På Universeum finns en mängd olika roliga saker att titta på och att prova på. Där finns apor, ödlor, hajar, fiskar och fåglar. Där finns kojor att krypa in, polisbil att sitta i, dinosaurier att titta på, regnskog att knalla omkring i, ett krimlab att testa sina detektivkunskaper i, olika sporter att pröva på, men framför allt finns det en kardborrevägg!
Man kliver helt sonika i en dräkt vars baksida är klädd med kardorreband. Sedan kan man luta sig mot väggen och bli fast eller så kan man – om man törs – försöka hoppa upp och sätta sig fast på väggen. Ett tredje alternativ är att låta sig bli upplyft högt, högt av sin starka pappa (om man nu råkar ha en pappa med sig) – för att sedan bli hängande där. Det spelar ingen roll hur vilt man sprattlar, man kommer liksom inte ner.
När Hedvig i lördags blev fast på kardborreväggen var hon först lite fundersam. Dock insåg hon snart det roliga i att hänga där och hon sprattlade och skrattade om vartannat.
Jag som inte var med kan inte låta bli att fundera på hur det hade varit att verkligen ha en egen kardborrevägg här hemma. Bara att nyttjas då det lilla monstret kommer fram alltså. Monstret som sparkar och slåss, som ilsket fräser Pucko så att saliven sprutar. Jag tänker att istället för att slita mitt hår kunde jag då kanske raskt dra på det lilla fräsande monstret en dräkt och ja, bara lyfta upp henne och helt sonika sätta fast henne där…
♥
Undrar vilken vägg jag skulle välja i så fall…?
Du kanske ska ta patent på den idén? 😉
Universeum är är riktigt trevligt. Utom en gång när vi var där tillsammans med alla andra. Vi fick inget skåp för våra vinterkläder. Våra tjejer ville inte bära sina kläder. Måste säga att det var riktigt varmt i det tropiska rummet den gången med allt jag och Solveig gick och släpade på. Hedvig ser väl inte ut som något monster. 🙂 Men jag vet vad du menar. Som när vi hämtade dem efter en lååååång dag på dagis. Då skulle dagispersonalen sett hur våra barn såg ut…menar uppförde sig när vi kom hem. KB-väggen hade behövts då. 🙂
Kram Bosse
Haha! Måste nog ta kontakt med Universeum och fråga lite om konstruktionen, hållfasthet och sånt… Skulle vara super att ha en sån att ta till när inget annat hjälper… Sööt är hon i alla fall, lilla H, där hon hänger…
Kraam
Petronella
Det ser väldigt roligt ut i vilket fall. Men det tål nog att tänkas på det där med att ha den hemma. 🙂
Visst gör det! Jag skulle nästan vilja prova själv – men helst på eget initiativ och inte för att någon ville kasta upp mig där 🙂