Internationella dagen för Downs syndrom…
 
 
 
…är idag…
 
Den uppmärksammas i det stora och den uppmärksammas i det lilla.
Det är häftigt, mäktigt, nödvändigt och viktigt!
 
Lilla H vet att det är dagen för Downs syndrom idag.
Hon skall bjuda på glass i skolan idag, Piggelin, och på berättardagen skall hon berätta just det och varför.
Hedvig bestämmer varje vecka själv vad hon ska berätta på berättardagen och idag ville hon berätta varför hon bjuder på glass. Jag tror, om jag skall vara ärlig, att glassen är viktigare än anledningen och det är helt i sin ordning tänker jag.
 
Lilla H kan inte säga Downs syndrom, hon säger ”Dans syndlom”. Jag tycker det är lite fint, Dans syndrom. Livet med Hedvig är ju som en dans tänker jag. Inte en dans på rosor, jag skall inte romantisera, men det är som en dans. Hon ger och ger av sig själv och alla sina känsloregister. Hon är ärlig och sann, mot både sig själv och andra. Sanningen kan svida ibland, så är det, men det Hedvig tänker, tycker och känner det säger hon och hon står för det också. Då är det helt ok tycker jag, om man står för det.
 
Så mycket visdom finns i denna lilla ljuvliga varelse som är min yngsta dotter.
Så mycket sanning finns i henne, så mycket sanning som vi andra uppfostrats till att stoppa undan.
Jag beundrar Hedvig för så mycket!
 
Jag beundrar hennes:
 
ärlighet
rättframhet
godhet
nyfikenhet
kärlek
förmåga att se lösningar i allt
förmåga att glädjas med andra – även om det betyder förlust för henne själv
förmåga att se det stora i det lilla
 
Jag önskar att jag hade ett uns av all Hedvigs godhet och positivism i mig.
Hon är egentligen rätt enkel, vår lilla H. Det är samhället som gör det svårt emellanåt, inte Hedvig.
 
Idag snubblade jag över en text, jag tror det var på Facebook.
Texten är så fin och framför allt så sann.
Den träffade mig rakt i hjärtat, jag blev varm sådär inifrån och ut och jag hoppas att du tar dig tid att läsa.
Om bara fler kunde förstå…
 
 
Det blir annorlunda, men det blir defintivt inte sämre…