Dagen idag har firats…
 
 
… på alla möjliga sätt här hos oss…
 
Lilla H har i skolan berättat att det idag är ”dagen för Dans syndlom” och sedan bjöd hon sina klasskompisar på glass.
 
Vi har också mumsat på grodbakelser.
Hedvig älskar prinsesstårta och hon kallades för Lilla Grodan då hon låg i min mage, då kunde det liksom inte bli annat än grodbakelser idag tänkte jag. När Hedvig såg dem utbrast hon:
 
– Usch! Fy! Blä! Äcklig tunga! Den löda tungan ville ja´  inte äta…
 
Så bra att hon inte var tvungen att äta den röda tungan.
Innan vi fick mumsa i oss våra bakelser tyckte Hedvig att vi minsann skulle sjunga för henne.
Det pratade hon om redan imorse och vi klurade länge på vilken sång vi skulle kunna sjunga. Ja må hon leva går bort, det är ingen födelsedag idag. Under hela frukosten klurade hon, lilla H. Så kom hon på det!
 
– Ja´ vet! Vi sssccchhhhungel ”Va äl de föl en da´…” som Lotta på Blåkmakalgatan sssccchhhhungel!
 
Så det gjorde vi!
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag
för det är Downs syndroms dag
Hurra Hurra Hurraaaa
 
Aningen knepigt att få till näst sista raden men på något vis och under en del skratt så lyckades vi.
Två små paket fanns också vid firandet ikväll. Ett förstoringsglas (ett till liksom… Hedvig har flera stycken men får aldrig nog av dem) och en peng ifrån mormor och morfar.
 
Det var en mycket lycklig och mycket mallig liten H som kröp i säng ikväll.
 
Lika lyckliga och lika malliga är mamman, pappan, syskonen och alla andra som står Hedvig nära.
 
Lyckliga för att just Hedvig kom till just oss.
Malliga för att just vi har Hedvig som läromästare i livet.
 
 
Vi älskar dig så innerligt…