Skolavslutning…
 
… dagen lång…
 
Det gör på något vis inte så mycket att det idag bara var ynka 14 grader, att det var mer moln än sol och att jag har frusit från det att jag klev upp ur sängen klockan sju i morse. Det hör nästan till på en skolavslutningsdag!
Den speciella känslan infinner sig ändå. Det gör den alltid.
Den där känslan som liksom finns i hela kroppen och som gör att jag går omkring och småler hela dagen. Den där känslan som tar tag i hela kroppen när jag hör Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer. Klumpen i halsen och de där envisa tårarna som liksom bränner bakom ögonlocken för att jag blir så himmelens rörd av alltihop.
Rörd blev jag av Hedvigs solskensleende då hon fick blommor kring halsen.
Rörd blev jag då jag kramade om Hedvigs fina, fantastiska fröken U som i höst ersätts av annan fröken.
Rörd blev jag när finaste Ludde för sista gången gick ut ur entrén på sin skola. Stora, stiliga Ludde som avslutar en epok i grundskolan och i höst tar ett kliv in i gymnasievärlden.
Rörd blev jag när finaste Ebba med lika fina kompis Emilia hänger blommor & blader kring halsen på lillebror. När de kramar honom och önskar honom lycka till. När de retar honom för att han har tre år kvar till studenten medan de bara har ett.
Jag har nog varit rörd mest hela dagen tror jag.
Rörd, lycklig och stolt…
 
 
   
 
 
De båda stora barnen är nu ”utportionerade” på olika fester. Storasyster skall till stora staden och tänker ta morgonbussen (!!!) hem. Lillebror är på fest i närheten och jag hoppas att de inte tänker sig iväg på vidare äventyr. Jag hoppas att de är rädda om sig och att de får en galet rolig kväll båda två.
Lilla H och jag har landat i soffan med en stor skål popcorn bredvid oss. Vi längtar efter pappan som är på skolavslutning för Gustav så här på kvällskvisten.
 
 
Det är något visst med skolavslutningar…